Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

7 All hjälp som jag skulle ha
behövt från Arbetsförmedlingen
men aldrig fick
Min historia som arbetslös akademiker
Ernesto Gutiérrez
Detta är en berättelse om mitt förhållande med Arbetsförmedlingen
(AF) och hur det har påverkat såväl mig själv under tiden
som arbetssökande, som resultatet av sökandet. Det här är min
historia som invandrare, akademiker och arbetslös, men också som
individ. Varken jag eller mina erfarenheter kan generaliseras. Att
jag skriver ner mina erfarenheter vill jag ska ses som konstruktiv
kritik av arbetsförmedlarnas roll; som ett sätt att göra dem mer
empatiska för arbetssökandes riktiga behov. Jag skulle också vilja
inspirera andra invandrade akademiker i deras eget sökande efter
arbete.
Min historia
År 2001 kom jag till Sverige med en civilingenjörsexamen och flera
års arbetslivserfarenhet inom produktion, bland annat i ledningsposition.
Jag hade också gått en magisterutbildning och behövde bara
skriva uppsatsen för att få en MBA. Då var det redan vanligt med
historier i media om arbetslösa som inte hade blivit kallade till en
enda intervju trots att de hade skickat hundratals ansökningar. Det
var också början av en lågkonjunktur och antalet personer som svarade
på samma platsannons ökade för varje dag. Rekryteringsföretagens
inverkan blev större och man började höra begreppet
”strukturell diskriminering”. Jag blev övertygad om att det var meningslöst
att vänta på att det skulle dyka upp en platsannons som
hade någonting att göra med min utbildning och erfarenhet, skicka
ett brev samtidigt som 150 andra intresserade och sedan hoppas på
att rekryteringsföretagen inte skulle använda sig av diskriminerande
kriterier. I stället bestämde jag mig för att skapa mitt eget sätt att
komma in i arbetsmarknaden. Min strategi för att hitta ett jobb var
helt enkelt att hoppa över rekryteringsprocessen genom att direkt
presentera mig för företagen med ett konkret förslag.
237