Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

glas med 58 mm. röd boll”. 1 Av den i en katalog ingående avbildning av koppglas med
gummiboll kan man dock sluta sig till att gummibollen har varit en aning större än själva
glaset. 2 (Se bild nr 9.)
Beträffande funktionen kan man börja med att konstatera att gummibollen i princip
motsvarade vakuumpumpen. Efter det att ett koppglas med gummiboll placerats på huden
var det bara att ta i bollen och med ett tryck klämma ihop den elastiska gummibollen.
Därvidlag pressades luft ut ur såväl bollen som själva koppglaset. När gummibollen
efter det att man släppt greppet om den, och den p.g.a. sin elasticitet strävade efter att
återta sin ursprungliga form, sög den upp luft ur glaset och samtidigt fäste, varvid en liten
bula drogs upp i huden inuti glaset. När ett koppglas med gummiboll på detta sätt hade
dragits fast vid huden var det bara att i tur och ordning på samma sätt fortsätta med de
övriga koppglasen. Och eftersom varje koppglas hade sin egen gummiboll behövde man
inte, som i fråga om de med vakuumpump, skruva bort någonting för att flyttas över till
följande glas.
Fördelarna med det ”moderna” koppglaset med gummiboll ansågs vara följande. Förutom
det att det var mycket enkelt att dra fast var det också lätt att rengöra och hålla rent.
Dessutom kunde man genom det klara glaset genast se den mängd med blod som dragits
ur såren och som samlats i glaset. Men det nämns också att med koppglasen med gummiboll
kunde t.ex. kopperskan koppa sig själv på sådana ställen som t.ex. på fötterna där
hon kom åt att dra fast kopphornen. 3
Den enda nackdelen som framgår i samband med användningen av koppglas med
gummiboll lär ha varit att det p.g.a. bollen i toppen hade en benägenhet att lätt falla bort
av sig själv, varför man var tvungen att passa det noga. 4
Även om allt tyder på att koppglasen med gummiboll har varit i större användning
hos oss än koppglasen med vakuumpump så kan man dock inte uttala sig närmare om
i hur pass flitig användning de har varit redan i slutet av 1800-talet och alldeles i början
av 1900-talet i vårt land. Bevarade priskuranter ger dock vid handen att ”koppglas med
gummiboll” t.ex. 1890 har saluförts hos oss i mindre partier på ett dussin till ett pris av 12
Fmk. 5 Och i slutet av 1920-talet har dylika koppglas med 58 mm röd boll saluförts i partier
på 10 st. till ett pris av 150 mk. 6 Men detta säger ingenting om användningen, endast att
koppglasen med gummiboll har saluförts. Och i uppteckningarna från slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet omtalas inte koppglaset med gummiboll, det är endast de uppvärmbara
koppglasen som beskrivs. Men koppglasen med gummiboll hör dock otvivelaktigt
den typ av fabrikstillverkade koppningsredskap som de vanliga kopperskorna runt
om i landet åtminstone fr.o.m. 1930-talet tycks ha använt sig av. Vanligen påpekades det
att koppglasen med gummiboll är redskap som sedan 1930- och 1940-talen 7 har använts
1 Steinmetz & Knetsch, 1927, s. 7.
2 Steinmetz & Knetsch 1926, s. 24.
3 SKSÄ 332:9. 1976. Imponen, Maire. Mäntyharju.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 36, s. 6. Kirvus. 1972.
5 Dahlin 1890, s. 59.
6 Steinmetz & Knetsch 1927, s. 7.
7 SLS 1202, band 1976:110. Häggman, Ann-Mari, s. 22–23. 1976. Esse.
100