Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

omnämns bl.a. av Ganander. 1 I detta sammanhang sägs det också att benämningen ajokset
avser bölder av mindre storlek. 2
I en uppteckning gjord redan 1917 sägs det att ”koppning användes för utom mot de
tidigare nämnda även vid ryggvärk ... och mot bulnader” 3 och i slutet av 1930-talet heter
det vidare att ”genom att koppa botade man ... bölder, ... händer som spricker”. 4 Men även
i uppteckningar gjorda långt senare sägs det t.ex. att ”koppning har använts i många hänseenden
bl.a. för att avlägsna bölder, utslag, ... bältros ... ” 5 eller att ”koppning hjälper då
man har ... bölder eller spikbölder, ...” 6
Bölder och bulnader som man har koppat emot kan ha förekommit i ansiktet, men
framför allt är det i nacken, på skuldrorna, på ryggen, i trakten av midjan på bakdelarna
samt på benen, armarna och händerna, som dessa har uppträtt. Det berättas t.ex. att ”jag
hade en gång bölder i nacken, grannfrun kom och koppade” 7 eller att ”om man hade bölder
på skuldrorna så drogs ett par horn för att avlägsna dem ...” 8 samt att ”kopperskan slog
sju horn där på ryggen, och sedan hade jag inte några bölder”. 9
Men oberoende av på vilka olika delar av kroppen bölderna, bulnaderna eller svullnaderna
än uppträder, tycks man i regel ha dragit fast kopphornen i omedelbar närhet
av dessa, för att som man ansåg kunna avlägsna den onda bloden ur dem. Av de fåtal
uppgifter rörande detta framgår det t.ex. att ”jag hade en gång bölder i nacken, och granngumman
kom och koppade, ett par, fyra horn fast i nacken och alldeles säkert lossnade
bölderna” 10 eller att ”hon koppade nedanom bölderna” 11 eller att ”de som hade bulnader ...
om de haft dem som här uppe så blev de ju koppade som här uppe då bredvid, ja hade de
på händerna bredvid bulnaderna”. 12
I motsats till de ytterst knapphändiga uppgifterna rörande fastdragningsställena på
kroppen för hornen kan man säga att man tycks ha varit mån om att framhålla att vårdmetoden
faktiskt har haft den avsedda effekten – bölderna, bulnaderna eller svullnaderna
har försvunnit och att de inte heller har uppträtt på nytt. Det heter t.ex. att ”och resultatet
var gott, bölderna (bulnaderna) läktes genast” 13 eller att ”om man hade anlag för bölder så
också mot detta hjälpte koppningen” 14 eller vidare att ”min man blev av med bölderna med
hjälp av koppning”. 15 Bölderna eller bulnaderna vilka uppträdde på huden på olika delar av
kroppen ansågs ha varit ett mer eller mindre konkret uttryck för att just den onda bloden
1 Suomen sanojen alkuperä 1 1992, ajos, s. 63; Suomen sanojen alkuperä 2 1995, paise, s. 291; Ganander (1786 &
1787), 1938, paisute, s. 312.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 198, s. 12. Kuortane. 1972.
3 MV:KTKKA 731. Mikkola, Edv., s. 179. 1917. Kalvola.
4 SKS KRA. Kännö, Oiva. KT 243:121. 1939. Kauhajoki.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 123, N= 19. Outokumpu. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 245, s. 21. Metsäpirtti. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 334, s. 14. Valtimo. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 92, s. 19 (fråga 20). Kumo. 1972.
9 SKSÄ 82:30. 1960. Helander, Esa. Urjala.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 334, s. 14. Valtimo. 1972.
11 SKS KRA. Kosonen, Aulis. Kansanlääkintä 4, s. 1. 1977–78. Askola.
12 SLS 1202, band 1976:110. Häggman, Ann-Mari, s. 37. 1976. Esse.
13 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 369, s. 3. Nuijamaa. 1972.
14 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 401. s. 2. Jaakkima. 1972.
15 SKS KRA. Holmberg, Aino. Kansanlääkintä 2, s. 1. 1977–78. Kärkölä.
296