Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

sval omgivning passerar mycket mindre blod genom huden än i en varm omgivning, då
blodmängden avsevärt ökar. 1
Det var därför som man bl.a. i början av 1800-talet rekommenderade att det eller de
ställen av huden som skulle koppas först borde värmas upp med varmt vatten, 2 varma,
våta omslag, något som man i vårt land har löst genom att utföra hela koppningsproceduren
i en väleldad bastu, vilket nog torde vara att föredra eftersom blodcirkulationen just i
bastuvärmen är stor.
Beträffande åderlåtningen kan man konstatera att avtappningen koncentrerar sig på att
med stor precision öppna och avtappa blod ur en punkt på någon ven. Lämpligast görs
detta från någon av de mera ytligt belägna venerna som t.ex. kungsvenen, vena basilica
eller vena cephalica, huvudvenen 3 i armvecket och som blir synliga och lätt tillgängliga
tack vare en ovanom armvecket ombunden stas. Något som finns avbildat på de äldsta
åderlåtningsbilderna och som det även har getts anvisningar om i de inhemska husläkarböckerna
från början av 1900-talet. 4
Det andra slaget av blodkärl som bör uppmärksammas i samband med koppningen är
de små kapillärerna med sitt ännu större nätverk än venerna i och över kroppen, men i
vilka det dock inte finns lika stor mängd av blod som i venerna, där den största delen av
bloden finns. 5
2.4.3 Värk förorsakad av ond blod – några begreppsdefinitioner
Gemensamt för de olika sjukdomar eller krämpor, vilka man i vårt land har försökt att
bota med hjälp av koppning är alltså en sedan antiken härstammande tradition, enligt
vilken det ansågs vara ond blod som var orsaken till den värk, som man kunde känna av
i olika delar av kroppen.
Men innan vi överhuvudtaget börjar tala om sjukdomar eller krämpor, som man alltså
har koppat emot, kan det i likhet med de medicinska uppgifterna om bloden, vara på sin
plats med några korta definitioner av en del i detta sammanhang använda begrepp.
Sjukdom (morbus lat.) definieras medicinskt som en störning eller rubbning i en levande
organisms funktioner. 6 Och i ”Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska
Akademien” (SAOB) sägs det: sjukdom ... om tillståndet att vara sjuk (stundom med tanke
på den tid detta tillstånd varar): äv. konkretare, om funktionsrubbningar som drabbar
levande organism, nedsätter dess normala verksamhet o. stundom leder till dess död. 7
Smärta (dolor lat.) definieras medicinskt som: 1. en i regel olustbetonad upplevelse som
utlöses genom retning av specifika nervändorgan, s.k. nocireceptorer (smärtreceptorer el.
smärtmottagare) i hud, inre organ och kärl el. genom retning av vissa nervbanor i rygg-
1 Människans fysiologi 1988, s. 53.
2 Bayfield 1823, s. 171.
3 Människans fysiologi 1988, s. 122.
4 Oker-Blom & Levander 1913, s. 204.
5 Människans fysiologi 1988, s. 127.
6 Lindskog & Zetterberg 1984, s. 514.
7 SAOB 25 1969, sjukdom, sp. S 2858.
63