Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Blodkoppen. När det gäller den historiska beskrivningen av de olika koppningsredskapen
och deras utveckling har de under antiken använda blodkopparna av metall som
finns bevarade i en del utländska museisamlingar så som t.ex. i London, Bryssel och
München, 1 och som jag bekantat mig med, gett mig en uppfattning om deras form men
framför allt om deras storlek, vilket man inte alltid kan få enbart på grundval av det i litteraturen
avbildade materialet.
Etnologiskt bildmaterial, som numera står till forskarnas förfogande och som finns
bevarat i ett flertal arkiv och museisamlingar runt om i landet är synnerligen omfattande
och det kan studeras ur två synpunkter. Dels så kan man studera och undersöka det motiv
som visas på bilden och som därvidlag utgör det viktigaste, varvid själva bilden endast blir
ett medel, och dels så kan man, som man ibland även har gjort sedan 1960-talet studera
själva bilden, som då blir objektet för studiet. 2
Beträffande det bildmaterial, arkivbilderna samt de i litteraturen ingående bilder, vilka
har använts vid illustreringen av föreliggande avhandling, så är det bilden och dess motiv
som har utnyttjats. Bilden är endast ett medel, det är själva motivet på bilden som i detta
sammanhang är det viktigaste tillsammans med de äkta föremålen, vilka ibland givetvis
också har avbildats och som utgör ett slags komplement till de arkivberättelser om utförandet
av vårdmetoden som föreligger.
Det bildmaterial som jag har samlat ihop och som här har utnyttjats består av en samling,
så gott som helt och hållet svartvita bilder, på vilka man dels ser hur olika former av
blodtappningen som vårdmetod, närmast då koppning men även åderlåtning och krassning
har genomförts och dels vilka olika former av redskap som har använts.
När det gäller det bildmaterial som här har utnyttjats, så är det i huvudsak hämtat ur
Museiverkets Etnologiska bildarkiv. Den motivkrets som har gåtts igenom finns inom den
inhemska samlingen och är klassificerad under rubriken folkmedicin och som jag med
hjälp av mikrofilmade bilder har undersökt och därvidlag plockat ut de bilder på vilka
koppning men även åderlåtning utgjort motivet. Andra bildarkiv som har utnyttjats är
Finska litteratursällskapets bildarkiv därifrån bl.a. en äkta koppningsbild har hämtats. En
del av de bilder som här har utnyttjats har jag själv fotograferat av föremål i olika museisamlingar.
Koppningsbilderna. När det gäller de koppningsbilderna, vilka ingår i de olika arkivsamlingarna,
d.v.s. bilder på vilka man visar utförandet av koppningen så kan man dela in
dem i två olika slag. Dels är det fråga om sådana bilder på vilka man har arrangerat själva
motivet för att för fotografen visa hur en koppning skall eller skulle utföras, och som var
rätt så vanligt på 1920- och 1930-talet då etnologerna med kamera bad folk om att ställa
upp och visa för dem hur någon metod utfördes för att man då skulle kunna ta en bild av
situationen. 3 Det som kännetecknar dylika bilder när det gäller koppningen, är att så väl
1 Science Museum, London; Musée royaux d’Art et Histoire. Antiquité. Bryssel; Staatliche Antikensammlungen,
München.
2 Sinisalo 1985, s. 157. I den artikel som det här hänvisas till så utreder artikelförfattaren fotografiet som ett forskningsredskap
och som ett objekt inom den etnologiska forskningen.
3 Sinisalo 1985, s. 160.
29