Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

på något ställe så skulle det onda blodet koppas bort” 1 eller att ”koppning användes mot
mångahanda plågor, huvudvärk, tandvärk, skulder- och ryggvärk, mot värk i fötter och
händer” 2 samt slutligen att ”vården har getts mot 1) tandvärk, 2) huvudvärk, 3) blodtryck
... och även i andra fall”. 3 Men också vid riktigt ordentlig huvudvärk, migrän, på finska
migreeni eller mikreeni har man anlitat kopperskan, det sägs bl.a. att ”i det följande skall
jag berätta närmare om hur jag blev av med den där förbannade maran till migrän ... kopperskan
placerade i nacken på var sida tre horn samt på var sida om skulderbladen flera
...” 4 och att ”ett annat motiv för att koppa var migrän samt huvudvärk, i allmänhet sköttes
det genom att koppa”. 5 Värk i huvudet, eller kort och gott huvudvärk har alltså varit den i
uppteckningarna oftast nämnda och för det mesta även först omtalade orsaken till att man
har låtit sig koppas.
Nacken var i regel ett av de ställen på kroppen där det ansågs vara lämpligt att dra
fast kopphorn för att bota huvudvärk och det kan konstateras att redan de äldsta uppteckningarna
talar man om att det är lämpligt att dra fast dem i nacken. Det heter helt kort
att ”när huvudet är tungt koppar man i nacken” 6 eller något senare att ”mot huvudvärk
koppar man i nacken”. 7 Men det var inte enbart i de äldre uppteckningarna som koppning
mot huvudvärk med hornen fastdragna i nacken ansågs vara lämpligt. För samma
fastdragningsställe rekommenderas såväl i de på 1960-talet gjorda som i de allra yngsta
uppteckningarna i vilka det ibland redogörs för vårdmetodens användning även under
äldre tider. Det sägs t.ex. att ”här i nacken då huvudet värkte så hemskt så drog de horn
här i nacken” 8 eller att ”i nacken då det gör ont i huvudet för mycken blod” 9 eller vidare att
”i nacken använde man koppning bl.a. mot tandvärk, huvudvärk” 10 och att ”i nacken satte
man då huvudet värkte” 11 samt till slut att ”mot huvudvärken så satte de ett horn här uppe
i nacken”. 12
Men förutom det i detta fall vanligaste fastdragningsstället nacken nämns det också, att
man för att bota huvudvärk kunde dra fast hornen på halsen, på kinderna, bakom öronen,
på axeln eller skuldrorna. Det sägs t.o.m. att man i enstaka fall har haft horn uppe på
hjässan i strävandena i att bli av med huvudvärken. Om dessa vid koppning mera sällan
utnyttjade kroppsdelarna heter det t.ex. att ”för att avlägsna huvudvärk placerar man hornen
på halsen och kinderna” 13 eller ”för att förhindra huvudvärken sögs hornen fast bakom
öronen vid hårfästet, dessa horn var tillverkade av små gumshorn” 14 eller att ”då man har
1 MV:AK. Backman, J., s. I. 1971. Jakobstad.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 18, s. 3. Vehmais. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 364, s. 2. Asikkala. 1972.
4 SKS KRA. Aittovaara, Leo. Kansanlääkintä 1, s. 1. 1977–78. Uleåborg.
5 SKS KRA. Nieminen, Elli. Kaansanlääkintä 7, s. 1. 1977–78. Pöytis.
6 MV:KTKKA 726. Kotikoski, J.W., s. 62. 1917. Korpilax.
7 SKS KRA. Sirkkala, Matilda. 724. 1928. Heinola.
8 SKNA 935:1, A:10. 1961. Rekunen, Jorma. Urjala.
9 SKNA 504:1, A:40, A:50. 1960. Ryynänen, Paula. Ilomants.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 228, s. 12. Juva. 1972.
11 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 368, s. 15. Viborgs lkm. 1972.
12 SLS, band 1973:95. Häggman, Ann-Mari, s. 86. 1973. Korsnäs.
13 MV:KTKKA 735. Porkka, Laina, s. 77. 1917. Hogland.
14 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 205, s. 23. Libelits. 1972.
271