Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Det som i stor utsträckning också har intresserat Lampros, är materialet, formen, storleken
samt de enskilda detaljerna såsom t.ex. kedjan i toppen på en del av de bevarade
blodkopparna. 1 Ett speciellt avsnitt har han också ägnat det som han säger att han i samband
med sina forskningar har upptäckt och det är de blodkoppar som finns avbildade på
baksidan av grekiska mynt från 300-talet f. Kr. 2 Citerande de antika medicinska skriftställarna
redogör Lampros vidare för på vilket sätt de till formen olika blodkopparna fungerar
när dessa placeras på olika delar av kroppen. 3 Och vidare, återigen med hänvisning till
bl.a. Celsus, Galenos och Paulus från Egina beskriver han uppristningarna och djupen
på såren i huden samt de vid en blodig koppning använda redskapen. 4 Han skildrar även
ingående de förberedelser som måste göras inför en koppning så som t.ex. rakning av hår,
men nämner även insmörjningen med olja efteråt i samband med koppandet av de olika
kroppsdelarna. 5 Men han redogör också för de blodmängder, som det enligt de antika
medicinska auktoriteterna ansågs vara lämpligt att avtappa liksom även för kvaliteten på
bloden och det antal gånger blodkopparna bör dras fast. 6 Med hjälp av rikliga citat av de
antika skriftställarna beskriver Lampros vid vilka olika tillfällen blodkoppar bör rekommenderas
och på vilka olika sätt blodkopparna inverkade. 7
I katalogen ingår det till slut en tämligen detaljerad skildring av de antika auktorernas
uppfattningar om var blodkopparna i samband med olika sjukdomar bör dras fast. 8 Han
konstaterar t.ex. att man bör koppa vid hjärnan vid hjärnhinneinflammation, slaganfall
och ovilja samt vid huvudet mot huvudvärk, medvetslöshet, svindel, melankoli och epilepsi.
Samt vidare att blodkoppar invid örat vid botandet av svullna körtlar och stelkramp
och att det ansågs vara bra med blodkoppar i nacken för rakitis på båda sidorna, liksom
även att blodkoppar också rekommenderades vid stark öronvärk och vid sjuka ögon samt
lidande överallt och reumatism, liksom även att koppning i nacken är ett bra hjälpmedel
mot flytande ögon. 9 Beträffande sjukdomarna konstaterar Lampros vidare att blodkoppar
bör anbringas på mellangärdet för att dra ut det onda, liksom att man vid kvävning bör
koppa i nacken o.s.v. 10 Fortfarande med hänvisning till de antika medicinska auktorerna
redogör Lampros för användningen av blodristande blodkoppar vid kolera, invärtes sjukdomar
vid spänningar i magen och vid leverlidanden. Med hänvisning till Galenos och
Paulus från Egina talar han också om botandet av väderspänningar i magen med hjälp av
uppvärmbara blodkoppar som kunde placeras ovanpå naveln. 11 Vidare så redogör han för
användningen av blodkoppar i samband med en del olika kvinnosjukdomar som t.ex. inflammation
i livmodern, moderspassion, olika slags flytningar samt framfallen livmoder
1 Lampros 1895, s. 10–11.
2 Lampros 1895, s. 17–19.
3 Lampros 1895, s. 30–31.
4 Lampros 1895, s. 33.
5 Lampros 1895, s. 33–35.
6 Lampros 1895, s. 43–44.
7 Lampros 1895, s. 50.
8 Lampros 1895, s. 55.
9 Lampros 1895, s. 56.
10 Lampros 1895, s. 57.
11 Lampros 1895, s. 58–59.
50