Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Man kan med fog påstå att kopperskan, var den som bar upp hela vårdmetoden och
dess utövande. Ty utan kopperskan som den verkliga utövaren torde hela vårdmetoden
knappast ha existerat i den form den ännu i mitten av 1900-talet i vårt land hade. Det
var hon som förde den urgamla traditionen vidare, ända tills dess utövandet i början av
1960-talet i märkbar grad hade avtagit.
Redan i rubriken, men även i inledningen till detta kapitel har jag valt att använda den
kvinnliga benämningen ”kopperska” för att markera att det i regel har varit fråga om en
kvinnlig person, som hos oss har utövat vårdmetoden. För i så gott som varenda uppteckning
med en beskrivning av vårdmetodens utövare, sägs det mycket klart att det var fråga
om en kvinna – en kopperska.
Men även om det i de flesta fall har varit fråga om en kvinna så kan man dock säga att
ingen regel utan undantag. För i ett fåtal uppteckningar konstateras det, att det nog också
har funnits manliga personer som har koppat, men att detta har varit en ytterst sällsynt
företeelse, något som vi återkommer till framöver.
Kopperska är en gammal benämning och det äldsta svenska belägget på denna utövare
påträffas redan 1522 i formen kopp[er]ske. 1 Medan man i vårt land träffar på benämningen
kopperska på svenska i formen ”Kåpperskan” redan 1626 i en dombok från Lappvesi
i östra Finland. 2 Liknande benämning ingår även i domböcker från västra Finland, där
vi 1649 i Eura socken finner benämningen ”Maisa kåpperska”. 3 Och samma benämning
”kopperska” ”kopperskan” stöter man på även i domböckerna från slutet av 1600-talet i
västra Finland. 4 Benämningar, vilka således ger vid handen att utövaren av vårdmetoden
redan på den tiden har varit en kvinna. Något som man kan säga att även bestyrks av den
vardagliga benämningen ”kopp-käring” som en dylik utövare sedermera har kallats på
svenska 1758. 5
Kupparj är det äldsta belägget för benämningen på finska och det härstammar från
Pellosniemi i Savolax där det uppträder redan 1561. 6 Och i samma form är benämningen
känd även något över tvåhundra år senare, då Ganander i sitt Nytt Finskt Lexicon 1786
upptar benämningen kuppari, n = kopperska scarificans. 7 Benämningen kuppari är även
upptagen av Lönnrot som i sitt Finsk-Svenskt Lexikon 1874 talar om kuppari, = koppare,
kopperska, 8 vilket således klart visar att de olika benämningarna på kopperskan på såväl
svenska som finska i vårt land har en mycket lång tradition bakom sig i de former de uppträder
i det arkivaliska materialet.
1 SAOB 14 1937, koppa , sp. K 2353.
2 Riksarkivet, Lappvesi domsaga, domböcker. Lappvesi, Taipalsaari. Häradsdom 8.10.1626 Lappee I, KO a 1, s. 42
v.
3 Riksarkivet, Nedre Satakunta domsaga, domböcker 1644–1649. Eura socken. Ordinarie ting 14. 16.3.1649. Ala-
Satakunta I, Ko a 6, s. 532 v.
4 Riksarkivet, Nedre Satakunta domsaga, domböcker 1682–1686. Kumo. Ordinarie härads höstting 9. 12.12.1684.
Ala-Satakunta II, KO a 1, s. 131; Riksarkivet, Nedre Satakunta domsaga II. Euraåminne socken. Ordinarie häradsdomar
ting 30. 31.5.1692. Ala-Satakunta II, KO a 7, s. 173.
5 Gisler 1758, s. 101.
6 Streng 1915, s. 84.
7 Ganander (1786) 1937–38, s. 509.
8 Lönnrot I 1874, s. 814.
247