Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

koppningen inte domnade”. 1 Och det var ju inte heller att undra på när man nu hade fått
bort den onda bloden som ansågs ha tyngt i fötterna.
Sammanfattandes kan man säga att i det närmaste lika vanligt, som att koppa mot
huvudvärk och tandvärk, har det varit att koppa mot sjuka ben och fötter. Sedan början av
1900-talet har man härvidlag talat om att fötterna och benen var sjuka eller att det värkte
i dem. Och sedan slutet av 1930-talet har man också koppat på benen om det som man
sade, sved eller kliade i dem.
Medan man enligt uppteckningar sedan slutet av 1910-talet fram till 1970-talet också har
talat om koppning ifall fötterna värkte eller att de var tunga och trötta. Mot värkande ben
har kopphornen dragits fast på benen, på vaderna samt invid knäna. Och mot värkande
fötter har man vidare koppat på eller under fötterna samt invid vristerna, aldrig på ställen
långt ifrån de värkande benen eller fötterna. Varvid resultatet, enligt uppteckningarna
sedan 1960-talet, har varit att fötterna inte domnade, att det kändes lättre att gå, eller att
stegen förlängdes.
6.1.16 Hudsjukdomar, utslag, bölder, bulnader eller svullnader
var mera sällsynta
Till de mera sällsynta sjukdomar, som man redan i början av 1920-talet nämner att man
också har koppat emot och som uppträder under något skilda benämningar, hör olika
slag av hudsjukdomar eller utslag, som man har känt av och som synts i huden på olika
delar av kroppen. Beläggen för dessa är glest utspridda från Nordösterbotten i norr till
Egentliga Finland och Sydkarelen i söder. När det gäller hudsjukdomarna, som vi här
beskriver först, så har man härvidlag helt enkelt bara talat om hudsjukdomar eller om
utslag, på finska om ihotauti 2 och om ihottuma. 3 I några enstaka belägg har utslag i huden
även kallats för revorm, 4 på finska savipuoliainen 5 eller maahinen. 6 Till utslagen i huden
hör även det som kallas för finnar, på finska finnejä 7 eller ihomatoja, vinnejä, 8 vilka främst
besvärade ungdomar och som man också har koppat emot. Benämningen savipuoli ingår
redan i Gananders Nytt Finskt Lexicon, 9 medan de övriga benämningarna maahinen och
vinni sedermera även påträffas i Lönnrots Finskt-Svenskt Lexikon. 10
Vanligen är det fråga om att hudsjukdomarna eller utslagen räknas upp i raden av de
olika krämpor mot vilka man har koppat. Om förhållanden i början av 1900-talet berättas
det knapphändigt att ”koppning används oftast som något av ett magiskt botemedel
mot många sjukdomar så som t.ex. mot utslag o.s.v.” 11 Och på 1920-talet sägs det t.ex. att
1 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 112, s. 12. Sonkajärvi. 1972.
2 SKS KRA. Österberg, Maria. 276 o. 1920. Lojo; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 151, s. 35. Limingo & Temmes.
1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 210, s. 2. Lapinlax. 1972.
4 EI 1976:1. Strandberg, H., s. 24–25. 1976. Korsnäs.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 15, s. II. Valkeakoski. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 151, s. 35. Limingo & Temmes. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 293, s. 21. Muuruvesi. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 157, s. 5. Pielavesi. 1972.
9 Ganander (1787), 1940 sawipuoli, s. 21.’
10 Lönnrot II 1880, savipuoli, s. 5; Lönnrot I 1874, maahinen, s. 1022; Lönnrot I 1874, vinni, s. 85.
11 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 367, s. 14. Storkyrö. 1972.
294