Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
mot reumatism. Men för övrigt tycks bakdelen ha utnyttjats som fastdragningspunkt när<br />
man som det sägs ”har koppat över hela kroppen”.<br />
6.2.5 Magen användes det ofta torrkoppning på<br />
Avicenna säger att blodkoppar placerade över n<strong>av</strong>eln lindrar våldsam kolik och utvidgningen<br />
<strong>av</strong> väderspänningen i buken, liksom även värken i livmodern förorsakad <strong>av</strong> menstruationsblodens<br />
flöde, speciellt hos unga kvinnor. Vidare konstaterar han att blodkoppar<br />
ovanom njurarna gagnar bölder i höfterna och skabb på dessa samt blåsor, podager,<br />
hemorrojder, elefantiasis, urinblåsan, livmodern och klåda på ryggen.<br />
Också Vaticanus latinus-manuskriptet talar om blodkoppar ovanpå n<strong>av</strong>eln utan upphackande<br />
<strong>av</strong> sår, d.v.s. om torrkoppning, mot vridningar i magen, kolikbesvär, menstruation<br />
och uttunnande <strong>av</strong> tjock blod och sammandragande <strong>av</strong> blodflödet.<br />
Medan Harpestræng talar om att man koppar i närheten <strong>av</strong> levern så duger det för luft<br />
i levern och för brand och vidare att om man koppar nedanom n<strong>av</strong>eln så duger detta mot<br />
värk och sjukdom i ändtarmen och befriar från knip inuti. Han nämner också att blodkoppar<br />
placerades utanpå, i närheten <strong>av</strong> magen, mot som han säger köld inuti magen eftersom<br />
blodkopparna utanpå drar <strong>till</strong> sig blod och värmer upp magen som därvid stärks.<br />
Och vidare att om man koppar i närheten <strong>av</strong> levern duger detta mot näsblod.<br />
Ryff nämner i sin tur att blinda blodkoppar placerades <strong>fram</strong><strong>till</strong> på magen under brösten<br />
för att dra <strong>till</strong>baks vid ett omåttligt blodflöde <strong>av</strong> den kvinnliga reningen. Och han säger<br />
vidare att blodkoppar placerade ovanpå njurarna tjänar mot bölder på höfterna, sk<strong>av</strong>ande<br />
skorv och skabb på desamma, de lugnar kondylom eller den gyllene ådern och de tjänar<br />
väl mot smärtor förorsakade <strong>av</strong> gikt, befriar från klåda och bett på ryggen. Dylikt koppande<br />
tjänar även väl mot fel i livmodern och de kvinnliga könsorganen förorsakade <strong>av</strong><br />
blåsiga ställen, det lindrar även smärtor i njurarna och länderna samt blåsan och uringången.<br />
Smid konstaterar däremot att en stor blodkopp placerad på n<strong>av</strong>eln lugnar tarmvred<br />
kallad kolik.<br />
Haartman nämner inte alls torrkoppningen.<br />
När det gäller uppgifterna i det arkivaliska materialet talas det inte alls om koppning<br />
på magen, det sägs tvärtom att magen hörde <strong>till</strong> de ställen som man inte skulle koppa på.<br />
Och även om torrkoppningen, som enligt de gamla läkarböckerna utfördes på magen så<br />
har denna form överhuvudtaget varit ytterst sällsynt hos oss.<br />
6.2.6 Armarna och händerna<br />
Avicenna talar inte alls om armarna eller händerna såsom lämpliga koppningspunkter.<br />
Medan Vaticanus latinus-manuskriptet däremot konstaterar att man placerar blodkoppar<br />
på händerna mot sprickbildningar på händerna, skabb, små varfyllda blåsor och mot<br />
klåda i dessa.<br />
303
Change language