Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

som jag har försökt koppa för tandvärken de har nog varit ganska unga de och nog men
inte riktigt unga, men inte några barn har jag koppat”. 1
Uppgifter om koppning av barn och ungdom är således för det mesta begränsad till en
speciell värk, tandvärken vid vilken koppning togs som ett slags sista utväg. Det vanliga
har väl dock varit att varken barn eller ungdom har varit i något större behov av att låta sig
koppas i likhet med medelålders och äldre människor.
3.3.4 Såväl rika som fattiga koppade sig
En aspekt i fråga om användarna av vårdmetoden som hittills inte har beskrivits har varit
skillnaden mellan rika och fattiga människor och deras utnyttjande av vårdmetoden. Varvid
man då kan ställa sig frågan om det har det funnits någon skillnad mellan rika och fattiga
i fråga om benägenheten att använda vårdmetoden, för att här mer eller mindre exakt
använda den frågeställning som svaren i det på senare tider tillkomna materialet grundar
sig på. 2 Det att skillnaden mellan rika och fattiga i fråga om uppgifterna i det tidigare, det
sedan början av 1900-talet, tillkomna materialet överhuvudtaget inte alls berörs, beror på
att en dylik fråga aldrig har tidigare ställts sagesmännen liksom även på grund av att man
vid tidigare redogörelser av vårdmetodens utnyttjare knappast har kommit på att tänka
på huruvida det var rikt eller fattigt folk som utnyttjade vårdmetoden, eftersom man tog
för givet att alla som kände att de var i behov av att bli koppade uppsökte eller kallade på
kopperskan på den tiden.
Om vi då ser på svaren vilka ingår i det material i vilket man har frågat huruvida det
var rikt eller fattigt folk som för det mesta har utnyttjat vårdmetoden, kan man genast
konstatera att även om svaren, är rätt så stereotypa, så överensstämmer de med varandra i
sak. Det som man säger är att det i regel faktiskt inte tycks ha varit någon skillnad mellan
rikt och fattigt folk i fråga om utnyttjandet av koppning. Men vad som egentligen avses
med rika och fattiga härvidlag framgår däremot inte. Det enda som framgår av det i detta
fall rikhaltiga materialet är en del nyansskillnader vad gäller definitionen av de rika och
fattiga, ibland talas det om rika bönder och fattiga backstugusittare, ibland om bönder och
godsägare, men för det mesta är det bara fråga om rika och fattiga.
Så som det av materialet framgår och i vilket det bl.a. konstateras att ”såväl rika som
fattiga använde på samma sätt kopperskor och massöser” 3 eller att ”kopperskans arbete
dög åt såväl rika som fattiga” 4 och att ”koppning och åderlåtning var lika populär bland
de rika hemmansägarna som bland backstugusittarna och inhysingarna, mindre koppade
och åderlät de som hörde till herrskapet” 5 samt att ”nog använde såväl bonden som herrgårdsherren
kopperska, det var ingen skillnad” 6 eller att ”såväl rika som fattiga behövde
kopperskor – där var det ingen skillnad” 7 eller slutligen att ”under äldre tider var an-
1 SLS 1202, band 1976:110. Häggman, Ann-Mari, s. 43. 1976. Esse.
2 Svar på fråga nr 24 i det av Turun yliopiston Kansatieteen laitos i december 1972 utsända frågeformuläret.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 59, s. 11. Kangasniemi. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 123, s. 14. Kuusjärvi. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 151, s. 46. Limingo & Temmes. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 190, s. 14. Pöytis & Aura. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 279, s. 31. Räisälä. 1972.
129