Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

av att dra fast bara ett fåtal horn på ställen i närheten eller i omedelbar närhet av det värkande
stället.
Om koppning med 1–5 horn per gång berättas det redan i de äldsta uppteckningarna
från olika delar av vårt land t.ex. att ”då tänderna är sjuka så sätter man invid örroten och
hakan, tre horn sätter man ett av dem på hakan” 1 eller att ”då det börjar tynga i fötterna,
då det värker i dem och fötterna blir trötta så koppar man på vaderna och på knäna, ett
horn på knäna och två på benen” 2 eller att ”då händerna är uttröttade så koppar man på
tumgrenen och på handleden, ett par horn på handleden och tumgrenen tillsammans” 3
och vidare att ”då händerna är sjuka, så vanligtvis sätter man tre horn, ett på överarmen,
det andra på armen invid armbågen och det tredje på handleden”. 4
Senare, på 1930-talet berättas det att ”då man hade tandvärk så lät man koppa sig med
tre horn”. 5 Men även i material upptecknat långt senare berättas det att man förr har koppat
med blott ett fåtal horn, det sägs t.ex. att ”man lät dra fast horn i nacken och på skuldrorna
och på fötterna och jag kommer ihåg att man satt en 5–6 stycken” 6 eller att ”i nacken
min drogs det fast små horn allt som allt fyra stycken” 7 samt vidare att ”koppning har
använts mot tandvärk, på hakan ett horn och vid riktigt svår värk ännu på båda sidorna
om hakan, således tre” 8 eller att ”om man kände värk i nacken, skuldrorna och fötterna så
var det att tappa ytbloden, hornens antal var 4–5” 9 eller att ”en gång lät jag mig koppas hos
Ida Syrjänen, det svindlade i huvudet, i nacken drogs det tre horn och med det botades
svindeln” 10 samt slutligen att ”en gång då min tand riktigt värkte så gick jag till Eevastiina
och då hon framför en het spis satte två horn på min kind och sög bort ond blod så på
många år besvärades jag inte av tandvärk”. 11
I förhållande till det betydligt större antal kopphorn som man också har koppat med, så
förefaller 1–5 horn att ha varit ett ringa antal, vilket det också påpekas, men som av allt att
döma har fungerat eftersom man med tanke på de relativt små ytor av kroppen som man
drog fast ett så pass litet antal horn på har uppnått den avsedda effekten.
5.4.3 Fem till tio horn drogs för det mesta fast mot ryggvärk
Men ofta så har man nog använt flera än 1–5 horn samtidigt, närmare bestämt 5–10 horn
och som bildar följande grupp av det antal horn man samtidigt har dragit fast. Uppgifterna
om användningen av detta antal horn är på det stora hela taget lika många som inom
den föregående gruppen och de är också fördelade över praktiskt taget hela landet. Men
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20633. 1932, uppt. 1917. Piippola.
2 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20632. 1932, uppt. 1917. Pudasjärvi.
3 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20622. 1932, uppt. 1917. Taivalkoski.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20633. 1932, uppt. 1917. Piippola.
5 SKS KRA. Nikupaavo, Ester. KT 174:22. 1936. Lochteå.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 10, s. I. S:t Johannes. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 253, s. 28. Kanneljärvi. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 319, s. 17. Muuruvesi. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 351, s. 3. Karttula, Ruskeala & Libelits. 1972.
10 SKS KRA. Hiltunen, Saimi E. Kansanlääkintä 2, s. 1. 1977–78. Suomussalmi.
11 SKS KRA. Tiainen, Kyllikki. Kansanlääkintä 11, s. 42. 1977–78. Sysmä.
196