Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

märg och hjärna; retningen innebär som regel skada el. hotande skada av kroppsvävnad. 1
Smärta definieras vidare i SAOB som 1) lidande av (företrädesvis) fysisk art, plåga ... 2);
värk; äv. i pl., dels om olikartade l. vid olika tillfällen uppträdande lidanden, dels sammanfattande
(liktydigt med sg.): värk. 2
Krämpa definieras i SAOB på följande sätt: krämpa 2) kroppsligt ondt (värk, smärtor
o. obehagliga förnimmelser av olika slag) av i o. för sig mindre farlig beskaffenhet o. som
ofta gör sig förnimbart; förr äv. allmännare: sjukdom (överhuvud); numera i sht i pl. 3
Värk definieras medicinskt på följande sätt: värk en mer el. mindre svår (ihållande) typ
av smärta som vanligen uppträder i leder el. tänder men även i andra kroppsdelar (t.ex.
muskelvärk) och som känns även vid vila och utan belastning av den värkande kroppsdelen.
4
Åkomma definieras i Svensk ordbok som en besvärande, ej alltför allvarlig sjukdom
eller skada som dock ingriper i den normala livsföringen. 5
Reumatism som en benämning användes medicinskt sett som ett ”populärt samlingsnamn
för akuta och kroniska smärtsamma sjukdomstillstånd i leder och/el. muskler” 6
Ischias definieras medicinskt som en ”smärta i ischiasnervens (höftnervens) utbredningsområde,
smärta el. värk som strålar från ryggen ner utmed benets baksida och som
ibland orsakas av diskbråck.” 7
2.4.4 Ond blod som sjukdomsförorsakare – teoretisk utgångspunkt
för blodtappning
Den antika uppfattningen om bloden som förorsakare av sjukdomar och krämpor har
levt vidare fram till våra dagar. Och detta trots att William Harvey 1628 hade påvisat, att
bloden i kroppen cirkulerar och inte ”så som en blandning av de fyra vätskorna” 8 svallar
fritt omkring i kroppen från ett ställe till ett annat och därvidlag drog undan mattan till
den grundval, som hela idén om blodtappningen bygger på, och som sist och slutligen
har utgjort den teoretiska grundval på vilken användningen av blodavtappning i terapeutiskt
syfte har vilat ända sedan antiken fram till våra dagar. Det finns knappast någon
föreställning beträffande olika vårdmetoder som har levat kvar så pass länge som de olika
humoralpatologiska uppfattningarna om den onda bloden, och vilka så att säga i form av
nedsjunket kulturgods har blivit mycket djupt rotade i folkets medvetande, där dessa har
levat vidare. 9
Något av det centrala som man härvidlag kan fundera över, är de rådande uppfattningarna
om den onda bloden i samband med koppningen samt vidare hur man uppfattade
och definierade det man kallade just för ond blod. För att inte tala om föreställningarna
1 Lindskog & Zetterberg 1984, s. 519.
2 SAOB 28 1981, smärta, sp. S 7843.
3 SAOB 15 1939, krämpa, sp. K 3068.
4 Lindskog & Zetterberg 1984, s. 609.
5 Svensk ordbok 1986, s. 1468.
6 Lindskog & Zetterberg 1984, s. 487.
7 Lindskog & Zetterberg 1984, s. 274.
8 Fåhræus 1924, s. 42.
9 Vorwahl 1931, s. 29.
64