Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Och i enlighet med de uppgifter som framgår av det arkivaliska materialet från vårt
land, så har man koppat på hjässan, och invid tinningarna mot huvudvärk, svindel och
tandvärk samt bakom öronen och i nacken mot tandvärk, huvudvärk och svindel, mot
susning i öronen, örsprång, sjuka ögon liksom även mot styv nacke och mot blodtryck.
Avicenna säger vidare att blodkoppar fastdragna under hakan gagnar tänderna, ansiktet,
strupen, de renar huvudet och käkbenen.
Vaticanus latinus-manuskriptet konstaterar ytterligare att man placerade blodkoppar
på undre sidan av hakan mot små varfyllda blåsor i ansiktet, sår i munnen, varansamlingar
i tungspenen samt mot varansamlingar i svalget.
Medan Harpestræng rekommenderar blodkoppar under hakan mot blemmor i munnen,
tandvärk och mot var i örat.
Och Ryff talar om att koppning under hakan tjänar för finnar och blemmor i ansiktet
och kring munnen liksom det även hjälper mot svagheter i tandroten och tandköttet samt
mot ett avskyvärt ansikte, så som vore det brännmärkt.
Smid konstaterar helt kort att koppar satta under kindbenet eller under hakan fördriver
blemmor som växer inuti munnen, dessa är också bra att sätta mot tandköttets uppsvullenhet
och de fördriver smitta i ansiktet och rensar speciellt ansiktet.
Haartman nämner inte alls koppning under hakan.
Däremot så talas det i det arkivaliska materialet ofta om att man koppade på hakan,
på kinderna samt på kindbenen då det värkte i tänderna eller om det var någonting som
tärde på tanden liksom även mot huvudvärk.
Som koppningspunkt talar Avicenna inte direkt om halsen.
I manuskriptet Vaticanus latinus sägs det att man placerade blodkoppar på sidan om
halsen mot tandvärk, värk i tungan och mot uppsvullet tandkött och ögoninflammation.
Medan Harpestræng rekommenderar att sätta blodkoppar nedtill på halsen mot ett
skälvande hjärta och mot dålig andedräkt.
Varken Ryff, Smid eller Haartman talar om halsen i samband med koppning.
Och i det arkivaliska materialet hos oss nämns det att man har koppat på halsen för att
bota huvudvärk, mot svimning och mot tandvärk.
6.2.3 Ryggen var lämplig att koppa på
Enligt Avicenna placerade man blodkoppar upptill mellan skulderbladen mot smärtor i
de övre delarna av armarna och strupen och för att mildra magmunnen. Avicenna rekommenderar
blodkoppar bakom höfterna i samband med inflammatoriska förhållanden och
mot rötsår på bakdelen. Och vidare talar han om att blodkoppar över de lösa vävnaderna
på den yttre sidan av höfterna är bra mot värk i höften, podager, hemorrojder, ljumskbråck
och strukturerna i höftlederna.
Enligt Vaticanus latinus-manuskriptet drog man fast blodkoppar mellan höfterna, mot
klåda i höfterna, klåda i testiklarna, varansamling i testiklarna, väderspänningar och mot
upphörd menstruation.
301