Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Bild 4. På bilden från Paraeus’ verk Opera Chirurgica<br />
från 1594 <strong>av</strong>bildas <strong>till</strong> vänster ”uppochner<br />
vända” blodkoppar <strong>av</strong> olika storlek, med en liten<br />
öppning i buken som är <strong>till</strong>sluten med vax medan<br />
blodkoppen trycks fast. Den öppnas faktiskt för<br />
att <strong>av</strong>lägsna den inuti befintliga luften. Till höger<br />
en samling uppvärmbara blodkoppar med en<br />
bredare mynning, <strong>av</strong>bildade likaså ”uppochner<br />
vända”. Mellan blodkopparna ses ett par koppyxor.<br />
Enligt Paraeus 1594, s. 509.<br />
78<br />
om de nordiska folken”. På en bild från<br />
en badstuga ses en man sittande med ett<br />
antal <strong>av</strong> horn <strong>till</strong>verkade kopphorn fastdragna<br />
på ryggen. 1<br />
I slutet <strong>av</strong> 1600-<strong>talet</strong>, närmare bestämt<br />
i det <strong>av</strong> Frederik Dekkers 1694 på latin<br />
utgivna verket Exercitationes Practicae<br />
finns det noggranna <strong>av</strong>bildningar <strong>av</strong> en<br />
samling blodkoppar, om vilka han använder<br />
den kända benämningen cucurbitula.<br />
2 De här <strong>av</strong>bildade blodkopparna<br />
är klotformade med en öppning ned<strong>till</strong>,<br />
som <strong>av</strong>slutas med en mer eller mindre<br />
utsvängd mynningskant. Förutom <strong>av</strong>bildningarna<br />
<strong>av</strong> blodkopparna finns<br />
det förklarande texter <strong>av</strong> vilka vi kan se<br />
att en del <strong>av</strong> de <strong>av</strong>bildade klotformade<br />
blodkopparna är <strong>till</strong>verkade <strong>av</strong> tenn,<br />
och en del <strong>av</strong> dem är blåsta <strong>av</strong> glas. Även<br />
om alla är i det närmaste klotformade så<br />
finns det åtminstone en som ser ut som<br />
ett <strong>till</strong>plattat klot medan de andra är högre<br />
och smalare. Avbildningarna visar<br />
också att storleken på blodkopparna<br />
varierar liksom även vidden på mynningen.<br />
Av texten <strong>fram</strong>går det vidare att<br />
en del <strong>av</strong> blodkopparna har dragits fast<br />
med hjälp <strong>av</strong> en lätt uppvärmning och i<br />
samband med upphackning <strong>av</strong> sår. Men<br />
på en del <strong>av</strong> de <strong>av</strong>bildade blodkopparna<br />
ser man ett litet hål i toppen för fastsug-<br />
ning <strong>av</strong> blodkoppen. Det sägs också att det lilla hålet i toppen <strong>till</strong>sluts vid användningen<br />
med vax. I den förklarande texten ger man även råd för användningen <strong>av</strong> koppning i<br />
samband med olika sjukdomar och krämpor. 3 Dessutom ingår det en bild som visar applicerandet<br />
<strong>av</strong> stora <strong>av</strong> glas med ett hål i toppen gjorda blodkoppar bak på skinkorna. 4 Dessa<br />
i slutet <strong>av</strong> 1600-<strong>talet</strong> <strong>av</strong>bildade och beskrivna blodkopparna ger enligt mitt förmenande<br />
ett prov på den utveckling, ett slags differentiering i fråga om form och storlek som har<br />
1 Olaus Magnus 1555, s. 527.<br />
2 Dekkers 1694, s. 31–33.<br />
3 Dekkers 1694, s. 32–33.<br />
4 Dekkers 1694, fig. II s. 34.
Change language