Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

”koppning användes även mot tandvärk, huvudvärk, ... hudsjukdomar, ja vem vet mot
vilka lidanden”. 1 Men lika sparsamma uppgifter ingår det också i yngre uppteckningar,
det sägs t.ex. att ”koppning ... användes även vid vård av utslag” 2 eller helt kort att ”vid
utslag” 3 samt att ”koppning användes mot alla slags sjukdomar ... om det uppkom sådant
som utslag och klåda”. 4 I ett par fall talas det om koppning av den hudsjukdom som tidigare
kallades för revorm. 5 Det som emellertid inte alltid framgår, är på vilka olika delar
av kroppen som hornen har dragits fast vid koppning av de olika hudsjukdomarna eller
utslagen.
Medan det däremot beträffande resultatet, konstateras att koppningen nog har varit till
nytta och att utslagen efter koppningen till slut har försvunnit från huden 6 eller att utslagen
och klådan hade upphört hos den som blivit koppad. 7
I samband med utslagen bör man konstatera att man som sagt också har koppat emot
finnar som uppträder i huden hos unga människor. Om förhållandena redan på 1910- och
1920-talen, berättas det att man har låtit koppa sig så som 16-åring, då det uppstod finnar 8
eller som det i en av de yngsta uppteckningarna sägs, att också förhållandevis unga lät sig
koppas då de hade dålig hy, finnar. 9 Beträffande finnarna kan man säga att kopphornen
vanligtvis har dragits fast i ansiktet, där ju finnarna vanligtvis förekommer. Och om resultatet
kan det till slut sägas att en kopperska berättar på 1970-talet hur hon tidigare har
koppat många av sina bekanta som har lidit av finnar och andra vårtor och att dessa har
minskat avsevärt. 10
Inom ramen för hudsjukdomarna och utslagen bör man även nämna bölderna, bulnaderna
eller svullnaderna, vilka omtalas i uppteckningar från praktiskt taget alla delar
av vårt land. Men i motsats till hudsjukdomarna så har bölderna och bulnaderna, vilka i
regel omtalas i pluralis, hört till sådana krämpor som det har varit rätt så vanligt att man
har koppat emot. Det äldsta omnämnandet av koppning mot bölder ingår i en uppteckning
gjord i slutet av 1910-talet. Medan de flesta omnämnandena däremot ingår i de yngre
uppteckningarna, i vilka man redogör för koppning under äldre tider.
Vanligtvis talade man om bölder, bulnader, svullnader eller spikbölder, men man har
även talat om trollskott. 11 På finska talade man om äkämät, 12 paiseet, 13 paisukkeet 14 samt om
ajokset, 15 benämningar av vilka en del har varit kända sedan länge tillbaka och som redan
1 SKS KRA. Österberg, Maria. 276 o. 1920. Lojo.
2 MV:AK. Arpiainen, E., s. I. 1971. Nyslott.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 210, s. 2. Lapinlax. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 273, s. 15. Nurmes. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 15, s. II. Valkeakoski. 1972; EI 1976:1. Strandberg, H., s. 24–25. 1976. Korsnäs.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 352, s. 10. S:t Andree. 1972.
7 SKS KRA. Aaltonen, Marita. Kansanlääkintä 1, s. 1. 1977–78. Letala.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 293, s. 21. Muuruvesi. 1972.
9 SKS KRA. Kytökorpi, Paavo. Kansanlääkintä 5, s. 17. 1977–78. Jyväskylä.
10 SKS KRA. Aaltonen, Marita. Kansanlääkintä 1, s. 1. 1977–78. Letala.
11 SLS, band 1973:95. Häggman, Ann-Mari, s. 79. 1976. Esse.
12 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 92, s. 19 (fråga 20). Kumo. 1972.
13 SKS KRA. Kännö, Oiva. KT 243:121. 1939. Kauhajoki: SKSÄ 80:31. 1961 (b). Toivonen Kyösti. Hausjärvi; TYKL/
frågebl./46: meddelare nr 52, s. 1. Viborgs lkm. 1972.
14 SKSÄ 82:30. 1960. Helander, Esa. Urjala.
15 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 198, s. 12. Kuortane. 1972; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 369, s. 3. Nuijamaa.
1972.
295