Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

5.3.9 På benen, knäna och på vaderna samtidigt som på andra ställen
Förutom låren, som en skild del av benen, nämns det även att man ofta nog har valt att dra
fast kopphorn på benen och knäna men speciellt på vaderna, vilka ju även de ur praktisk
synpunkt utgjorde ett synnerligen lämpligt fastdragningsställe. Det bör dock konstateras
att man i många fall sannolikt har avsett benen i de fall det i uppteckningarna på finska
använts ordet jalka ( = fot), men vars andra betydelse är ben. Men här kommer jag dock
att redogöra för de uppgifter som beskriver att man valde att dra fast horn på benen, sääret
samt på vaderna, pohkeet.
Och i likhet med tidigare nämnda fastdragningspunkterna omtalas även benen och
vaderna som samtidiga fastdragningspunkter i samband med de flesta andra ställen av
kroppen, vilka det vid olika sjukdomar eller krämpor ansågs vara lämpligt att dra fast
horn på. Enligt det arkivaliska materialet har man valt att koppa på benen och vaderna
samtidigt som man i regel brukade dra fast horn speciellt i nacken, på skuldrorna, på ryggen
liksom även på låren och i en del fall också på fötterna. I samband med koppning på
benen, knäna och vaderna talas det också om att man i en del fall drog fast horn även på
armarna ja t.o.m. i ansiktet.
Hornen på benen ansågs vara till hjälp när man önskade bli botad om fötterna kändes
sjuka, om det värkte eller kliade i benen och knäna. Men genom koppning på benen avlägsnade
man även den ”överflödiga” bloden ur benen, vilket gjorde att benen därigenom
kom att kännas lättare. Och som i så många andra fall så strävade man här även efter att
koppa i närheten av det värkande stället. Redan i början av 1920-talet säger en kopperska
att ”då fötterna är sjuka så koppar man på vardera sidan av benen, sääret”. 1 Och i slutet av
1930-talet sägs det att ”Om benen värkte eller gjorde ont blev det fråga om att koppa benen.
Likaså att om benen och knävecken endast kliar koppade man benen då man trodde
det var den onda bloden i dem som kliade”. 2 Och något senare säger en kopperska att
om ”fötterna är sjuka så koppade man på benen på vristerna och även under vristbenen,
därifrån bara med ett litet horn” 3 och vidare att ”om fötterna har varit sjuka så har hornen
dragits fast bak på benen och på låren så med detta har de botats” 4 samt slutligen att ”nog
var utnyttjandet av kopperskan populärt och hon användes flitigt av mången medborgare,
speciellt benen och skuldrorna lät man koppa flitigt eftersom det enligt hörsägen gjorde
fötterna lättare och förlängde stegen”. 5 (Se bild nr 19.)
Ett undantag från denna regel utgör dock uppgifterna om att man har dragit fast horn
på benen även då man koppade mot tandvärk. En informant som koppades sittande invid
en brasa säger att ”jag koppades inte på kinderna fastän tänderna var sjuka utan på benet,
på det högra benet då tänderna på den sidan värkte”. 6
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20620. 1932, uppt. 1921. Karungi.
2 SKS KRA. Moilanen, Matti. E 138, 3288. 1937. Sordavala.
3 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 39331. 1941. Sodankylä.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 251, s. 3. Storå. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 92, s. 17. Kumo. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 32, s. 47. Alajärvi.1972.
186