Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

att ”om fötterna tyngde så ett par horn på vaderna och i detsamma hade det som tyngde
försvunnit”. 1 Ett undantag från denna regel utgör härvidlag dock uppgifterna om att man
har dragit fast horn på vaderna och fötterna mot sjuk rygg för redan 1917 konstateras det
helt kort att ”mot sjuk rygg koppar man på foten och vaden”. 2
Benen och knäna men speciellt vaderna har alltså vid sidan om de ovannämnda övriga
delarna av kroppen varit väl lämpade och ofta nog rätt så flitigt utnyttjade delar av kroppen,
som man sedan länge tillbaka har valt att dra fast kopphorn på i avsikt att bota olika
former av krämpor eller värk, som man för det mesta kände av i de nedre extremiteterna.
5.3.10 På fötterna användes i regel små kopphorn
Förutom delar av de nedre extremiteterna sådana som låren, benen och vaderna så framgår
det klart och tydligt att man sedan länge tillbaka i vårt land har valt att också utnyttja
fötterna som fastdragningsställe för kopphorn. Och att det här faktiskt är fråga om just foten,
fötterna, jalka, jalat och inte benen framgår av beskrivningarna över de olika delarna
av fötterna vilka valts som fastdragningsställen. För det sägs att man dragit fast, i regel små
kopphorn, vid fotknölarna, anklarna, nilkka ovanpå vristen, jalkapöytä, ovanpå fötterna
invid tårna samt undertill på fotsulan eller fotvalvet, jalkapohja, jalkaterä men också på
trampdynan, päkiä vilka alla i samband med olika lidanden eller krämpor omtalas så som
lämpliga fastdragningspunkter.
Fastdragningen av kopphorn på de olika delarna av fötterna har bäst utförts med den
som skulle koppas i liggande ställning men även med personen i fråga sittande har man
koppat på fötterna. Men fötterna som fastdragningsställe har i många fall även utnyttjats
samtidigt som man också har dragit fast horn på andra delar av kroppen, för det mesta i
nacken, på skuldrorna, på ryggen ibland även på låren och bakdelen. Men speciellt är det
armarna och händerna som omtalas i samband med fastdragningen av kopphorn på fötterna.
Mot värk i fötterna kan man helt allmänt säga, att det sedan länge tillbaka hos oss
har varit fråga om då man koppade sig just på fötterna. För det talas om att man har valt
att dra fast kopphorn på fötterna om man, som det sades led av trötta eller tunga fötter, om
fötterna var sjuka, värkte var kalla eller om man hade ond blod i dem. Likaså mot fotsvett
eller om man led av skavning mellan tårna har det varit bra att koppa på fötterna. Men det
har också förekommit att man har koppat på fötterna mot värkande tänder liksom även
mot sjuka sidor.
Om fastdragandet av horn på fötterna berättar en kopperska redan på 1920-talet att ”på
fötterna drar man fast horn då fötterna är uttröttade”, 3 eller som det något senare sägs att
”mot tunga fötter drog man fast horn på båda sidorna om fotknölarna” 4 men också senare
att ”nog drog man ju fast på fötterna då de värkte” 5 samt att ”hon koppade även fötterna då
1 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 92, s. 19. Kumo. 1972.
2 MV:KTKKA 737. Vallaskangas, Iida, s. 31. 1917. Kangasniemi.
3 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20624. 1932, uppt. 1920. Rovaniemi.
4 SKS KRA. Nurmi, Toivo. 546. 1937. Säminge.
5 SKNA 390:2, B:25. 1960. Kiviniemi, Eero. Kankaanpää.
188