Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

åderlåtningen i dessa månadsregler ofta, medan koppningen däremot rekommenderas
endast ett par gånger, i april och juli.
Beträffande åderlåtningen och månadsreglerna konstaterar Eis bl.a. att de astrologiska
reglerna spelar det en viss roll och att åderlåtningsställena på kroppen var beroende av de
olika månfaserna. Det som däremot inte framkommer i månadsreglerna är underordnandet
av de olika ställena på kroppen med ställningarna inom djurkretsen. 1
Det kan vidare nämnas att dessa Mäster Alexanders Månadsregler, vilka här har beskrivits
ingående, innehållsmässigt sett i huvudsak grundar sig på de antika och medeltida
humoral- och kvalitetslärorna. Till största delen är dessa regler dietetiska. Mäster Alexander
ger för varje månad regler för avnjutandet av födan, speciellt kött, frukt, kryddor samt
drycker. Men det ges även regler för bruket av läkemedel, åderlåtning och koppning samt
för könsumgänge, sinnesrörelser och kroppsrörelser. 2 Dessa månadsregler infördes ofta i
kalendrarna, och speciellt i de handskrivna kalendrarna före införandet av boktryckarkonsten.
3
Som avslutning kan det konstateras att det var dock inte enbart i kalendrarna som månadsreglerna
var införda. För också i de kyrkliga missalerna, mässböckerna har månadsregler
införts. 4 Ett exempel på en dylik är den av Michael Agricola för förhållandena i vårt
land anpassade 1544 publicerade Rucouskiria/Bibliasta/... 5 i vilken vi finner månadsregler
införda. I dessa månadsregler ser vi att anvisningarna beträffande blodtappning medelst
såväl åderlåtning som koppning följer i stort sett de ovan angivna exemplet som t.ex. att
inte åderlåta från huvudet eller från huvudådern i mars samt att det är lämpligt att koppa
i april men dock ej från skuldrorna. Medan såväl koppning som åderlåtning är lämpligt i
september o.s.v. 6 En påverkan av dessa månadsregler kan även spåras i de i tryck sedermera
utgivna kalendrarna och almanackorna.
Almanackan, kalendern 7 eller dagaräkningen har s.a.s. varit följande medel med vilket
man sedan slutet av medeltiden och början av nya tiden har strävat efter att bland
allmogen upplysa om bl.a. det rätta bruket av de, på den tiden så som nyttiga ansedda
blodavtappningsformerna åderlåtningen och koppningen.
Genom den upplysning om lämpliga dagar för såväl åderlåtning som koppning som
från och med första början har ingått i almanackorna eller kalendrarna utgör dessa något
av ett slags sista fas inom blodtappningsformernas långa historia. Almanackan var ett led
i skolmedicinens strävan i att för allmänheten upplysa om den lämpliga användningen av
bl.a. de olika blodtappningsformerna. Och sedan almanackorna hade börjat ges ut i tryckt
form blev betydligt lättare att komma över dessa än t.ex. de läkeböcker som sedan början
av nya tiden hade utgetts.
1 Eis 1951, s. 117.
2 Eis 1951, s. 115.
3 Eis 1951, s. 111.
4 Liebgott 1973, s. 7.
5 Agricola 1544, s. Aiiij–B.
6 Agricola 1544, s. Biiij.
7 SAOB konstaterar bl.a. att kalendrar är en förteckning över årets dagar med astronomiska upplysningar med
hänvisning också till benämningen almanacka som även kan ha ett annat innehåll. SAOB 13 1935, kalender, sp.
K 94.
145