Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
fanns det några för koppning direkt olämpliga ställen på kroppen? Hur många kopphorn<br />
var det som härvidlag användes och hur mycket brukade man hacka upp i huden för att<br />
få ut blod? På vilket sätt och i vilken ordning utfördes dessa olika moment? Hur mycket<br />
<strong>av</strong> den onda bloden tappade man på detta sätt bort och vad gjorde man med denna? Hur<br />
<strong>av</strong>slutade man sedan hela koppningen?<br />
De personer som ända sedan 1500–1600-talen i vårt land har specialiserat sig på att<br />
koppa har i de allra flesta fall varit kvinnor, kopperskor. Det är endast i undantagsfall<br />
som en manlig person har fungerat som koppare. En berättigad fråga lyder därför: varför<br />
har det just varit kvinnor som i regel har utfört detta värv? Vilka benämningar har man<br />
allmänt använt på utövarna <strong>av</strong> vårdmetoden och vilka olika slag <strong>av</strong> dylika utövare har det<br />
förekommit hos oss? Vidare, vid vilken ålder och på vilket sätt har dessa utövare förvärvat<br />
sina färdigheter och vad bestod färdigheterna <strong>av</strong>? Och slutligen på vilket sätt har dessa<br />
utövare ersatts <strong>av</strong> dem som anlitade dem?<br />
I inledningen talades det redan om att det sedan antikens dagar har det funnits bestämda<br />
egenskaper hos bloden som har ansetts vara sjukdoms<strong>fram</strong>kallande och som har varit<br />
anledningen <strong>till</strong> att man i botande syfte har <strong>av</strong>tappat blod. Och <strong>av</strong> det hos oss bevarade<br />
arkivaliska materialet <strong>fram</strong>går det också att koppningen har utnyttjats så som en närmast<br />
folklig vårdmetod för att försöka bota en rad olika sjukdomar eller krämpor med. Det är<br />
därför synnerligen berättigat att fråga: vilka har de sjukdomar, åkommor eller krämpor<br />
varit som man härvidlag har koppat emot och på vilka olika delar <strong>av</strong> kroppen koppade<br />
man i förhållande <strong>till</strong> dessa? Och vidare, vilka har de vanligaste sjukdomarna eller krämporna<br />
varit som man har koppat emot? Men den viktigaste frågan som kvarstår är: vilken<br />
var vårdmetodens effekt, blev man botad, och i så fall huru <strong>fram</strong>går detta?<br />
Men koppningen har dock inte varit den enda metoden med vilken man i vårdande<br />
syfte har <strong>av</strong>tappat blod. För ända sedan antiken har man förutom koppningen allmänt<br />
använt såväl påsättning <strong>av</strong> blodiglar som åderlåtning såsom blodtappningsmetoder. Och<br />
vidare, <strong>av</strong> det här utnyttjade arkivaliska materialet <strong>fram</strong>går det, förutom de nyss nämnda,<br />
ytterligare en metod, krassningen som närmast har använts hos oss. En jämförelse mellan<br />
användningen <strong>av</strong> de olika metoderna leder <strong>till</strong> frågan: vid vilka sjukdomar eller krämpor<br />
har man använt också de övriga metoderna och fanns det några likheter eller olikheter<br />
beträffande alla de olika metoderna? Och slutligen var någon <strong>av</strong> metoderna knuten <strong>till</strong><br />
någon speciell sjukdom eller kroppsdel?<br />
I samband med utförandet <strong>av</strong> vårdmetoden presenteras även de skolmedicinska anvisningarna<br />
om koppning som har funnits sedan antiken. I dessa har det, åtminstone sedan<br />
medeltiden, givits mer eller mindre noggranna anvisningar om vårdmetoden och de olika<br />
sjukdomarna eller krämporna och koppningspunkterna. Om vi ställer dessa anvisningar<br />
från olika tider mot uppgifterna i det arkivaliska materialet och gör jämförelser kan vi<br />
ställa oss frågan: vilka spår har dessa anvisningar eventuellt satt i användningen <strong>av</strong> koppningen<br />
hos oss och på vilket sätt har dessa uppgifter förmedlats vidare?<br />
Avhandlingen begränsar sig alltså <strong>till</strong> att beskriva koppningen från slutet <strong>av</strong> 1800-<strong>talet</strong><br />
<strong>fram</strong> <strong>till</strong> 1950–60-talen i vårt land. En <strong>av</strong> de <strong>av</strong>slutande frågorna som vi kan ställa är: har<br />
37
Change language