Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

hakan, ansiktsmusklerna, ovanpå tungan samt invid och bakom på båda sidorna om öronen.
Naturligt nog så är det i de äldsta uppteckningarna som man ger mer eller mindre
detaljerad upplysning om på vilka olika ställen av kroppen hornen drogs fast då man koppade
mot tandvärk. Om koppning på kinderna heter det t.ex. att ”tandvärk försöker man
avlägsna ... genom att koppa på kinden på det ställe där den sjuka tanden befinner sig” 1
eller att ”koppning utförs ... på kinderna mot värkande tänder” 2 eller senare att ”vid tandvärk
koppade man från kinderna” 3 eller att ”vid tandvärk använde man sig av kopperskan
ibland i bastun och ibland värmde man bara upp kinden i värmen från någon ugn och
sedan bara hornet på kinden och nog upphörde värken”. 4
I några av de äldsta uppteckningarna heter det vidare t.ex. att ”då masken äter på tanden
då är det nödvändigt med koppning på halsen och käken” 5 eller att ”mot tandvärk
koppar man även från bakdelen av underkäken och från hakan” 6 eller att ”då någonting
äter på tanden så drar man fast hornen på hakan”. 7 Men även senare sägs det t.ex. ”att det
allra bästa mot tandvärken var att koppa på käkarna, även jag har koppats många gånger
på käkarna” 8 samt slutligen att ”koppning har använts mot tandvärk, på hakan ett horn
och vid mycket svår värk dessutom på var sin sida av hakan alltså tre”. 9
Andra närliggande ställen, som även omnämns i samband med koppning mot tandvärk
är ovanpå tungan och på ansiktsmusklerna. Det heter t.ex. att ”om höstarna och vårarna
byttes bloden ut, kopphornen var små och stora, t.ex. de som drogs fast vid tungan var
inte mer än 4 cm, med dem botades tandvärk” 10 eller att ”vid tandvärk kunde man åderlåta
i munnen under tungan, koppa på halsen, armarna, knäna hakan och ansiktsmusklerna
alltid i enlighet med kopperskans övervägande”. 11
Om icke alldeles omedelbart intill så åtminstone i närheten av där man kände av värken
i tänderna ansågs även ställen sådana som invid och bakom öronen samt nacken ligga.
Om detta heter det redan i slutet på 1910-talet t.ex. att ”då tänderna är sjuka, så sätter
man tätt intill örat och på hakan, tre horn sätter man, av dessa ett på hakan” 12 samt något
senare att ”på grund av tandvärk koppade man på kindbenen och bakom öronen” 13 eller
ännu långt senare att ”om det skulle koppas mot tandvärk tog kopperskan små horn som
hon sög fast bakom öronen” 14 samt slutligen, som en kopperska säger att ”ja här hade de
på båda sidorna om öronen, ja det var ju också så att de hade på hakan för tandvärk”. 15
1 MV:KTKKA 735. Porkka, Laina, s. 77–78. 1917. Hogland.
2 MV:KTKKA 733. Nieminen, Väinö, s. 32. 1917. Jämsä.
3 SKS KRA. Hirsimaa, Maija. PK 7:1209. 1938. Orivesi.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 389, s. 23. Juupajoki. 1972.
5 SKS KRA. Tikkanen, Antti. 208. 1898. Pielavesi.
6 MV:KTKKA 737. Vallaskangas, Iida, s. 31–32. 1917. Kangasniemi.
7 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20634. 1932, uppt. 1916. Kuhmois.
8 SKSÄ 105:10. 1977. Kukkonen, Jukka. Varkaus.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 319, s. 17. Muuruvesi. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 132, s. 15. Pielavesi. 1972.
11 SKS KRA. Nurmi, Toivo. 546. 1937. Säminge.
12 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20633. 1932, uppt. 1917. Piippola.
13 SKS KRA. Österberg, Maria. 276 o. 1920. Lojo.
14 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 272, s. 3. Saari. 1972.
15 EI 1976:1. Strandberg, H., s. 56. 1976. Korsnäs.
279