Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Men förutom att man koppade på hakan och kindbenen mot tandvärk har man också
valt att dra fast horn på kinderna – för att lindra eller bota sjuka eller värkande tänder
men någon gång även mot huvudvärk. Redan i slutet av 1910-talet heter det helt kort att
”koppning utförs: ... på kinderna på grund av värk i tänderna” 1 eller att ”då det värker i
tänderna så sätter man horn på kinderna”. 2 Men kinderna har också utnyttjats för att bota
huvudvärk, det sägs t.ex. ”för att avlägsna huvudvärk placerar man hornen på halsen och
på kinderna”. 3
Samtidigt har man också koppat på andra ställen än kinderna mot tandvärk så som t.ex.
”då tanden värker så koppar man på bägge kinderna vid öronen, på hakan och i nacken” 4
liksom det sägs att man i samband med att man koppade på kinderna även har dragit
fast horn under fotsulorna, ”vid tandvärk från fotsulorna, från kinden”. 5 Och även senare
konstateras det att kinderna var lämpliga att dra fast horn på vid botandet av tandvärk. En
kopperska berättar t.ex. att ”vid tandvärk och allt, inte fanns det förr läkare heller, inte något
annat än man koppade de här kinderna och skuldrorna och det botade tandvärken” 6
eller att ”koppning har använts mot alla sjukdomar, om t.ex. tänderna värkte så horn på
kinderna, så nog blev tandvärken botad”. 7 Det talas även om koppning av andra ställen
av kroppen samtidigt som på kinderna vid riktigt ordentlig tandvärk, ”om tandvärken var
häftig så sattes horn på händerna vid handlederna, på benen vid bägge knäna/vaderna
bägge fötterna och skuldrorna de koppade ju t.o.m. med tjugo horn per gång” 8 eller att
”mot huvudvärk och tandvärk koppade man från hakan koppade man bort tandvärk” 9
samt att ”då tanden värkte drog man på kinden upp några snitt och sedan sög man bort
den onda bloden från tanden, och det var ett under om inte tandvärken upphörde” 10 eller
slutligen att ”hans kind var riktigt uppsvullen och han klagade över att tanden värkte och
han bad mor koppa, i spisen i stugan var det en brasa och vid den värmde Harjumäki kinden,
sedan masserade mor den först och sedan hackade hon sår på kinden och sög sedan
horn på kinden ovanpå såret ... sedan sade husbonden att nu upphörde värken”. 11
Även mot andra sjukdomar eller krämpor har man koppat i övriga delar av ansiktet
och på huvudet. För det sägs bl.a. att även på kinderna alldeles under ögonen har man
valt att dra fast horn på mot tandvärk. Och beträffande kopphornen i de övriga delarna
av ansiktet där man också, om än inte så ofta som på hakan, kindbenen eller kinderna,
har dragit fast kopphorn kan man konstatera att alldeles bakom öronen har man också
koppat, men detta förutom mot bot av tandvärk även mot om det svindlar i huvudet, mot
huvudvärk, mot svaga ögon samt mot örvärk. För det berättas att ”då det svindlar i huvu-
1 MV:KTKKA 733. Nieminen, Väinö, s. 32. 1917. Jämsä.
2 MV:KTKKA 735. Porkka, Laina, s. 132. 1917. Hogland.
3 MV:KTKKA 735. Porkka, Laina, s. 77. 1917. Hogland.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20632. 1932, uppt. 1917. Pudasjärvi.
5 MV:KTKKA 726. Kotikoski, J.W., s. 62. 1917. Korpilax.
6 SKNA 142:2, A:1,10. 1959. Virtaranta, Pertti & Itkonen, Terho. Kuusamo.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 251, s. 3. Storå. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 273, s. 15. Nurmes. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 342, s. 16. Kittilä. 1972.
10 SKS KRA. Tuominen, Valto. Kansanlääkintä 13, s. 345. 1977–78. Räisälä.
11 SKS KRA. Tiainen, Kyllikki. Kansanlääkintä 11, s. 44. 1977–78. Sysmä.
173