Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

6.2 Koppningsanvisningarna och koppningsbruket i vårt land
6.2.1 Sambandet mellan anvisningarna och koppningspunkterna
I tidigare avsnitt av avhandlingen har det berörts de sedan antiken inom skolmedicinen
förekommande anvisningarna eller reglerna, i vilka det har getts närmare upplysning om
på vilka ställen av kroppen det ansågs att man bör koppa, antingen då med blodiga eller
torra blodkoppar eller med kopphorn.
Dylika mer eller mindre preciserade anvisningar med rötterna således i antiken har
förekommit redan i de olika medeltida manuskripten, vilka sedermera har kopierats och
ingår i de äldsta tryckta europeiska läke- eller läkarböckerna utgivna sedan början av nya
tiden. Men dessa anvisningar utgör givetvis dock endast ett slags rekommendation för hur
det ansågs att vårdmetoden skulle utföras för att ha den avsedda effekten. I vilken omfattning
koppning sedan har utförts enligt dessa anvisningar vet vi däremot inte.
Som avslutning på föreliggande redogörelse över koppningsbruket i vårt land kan man
undra över om det eventuellt finns något samband mellan dessa gamla anvisningar och
regler och koppningsbruket i den form det har utövats hos oss under den tidsperiod som
har granskats i denna avhandling. Och då helt konkret fundera över i vilken utsträckning
man inom vårdmetodens folkliga form sådan den har utövats i vårt land sedan slutet av
1800-talet fram till mitten av 1900-talet eventuellt har följt de rekommendationer i fråga
om koppningspunkterna på kroppen, som sedan 1000-talet har ingått i den skolmedicinska
litteraturen.
För att försöka ge ett svar på detta har jag valt att jämföra koppningsanvisningar från
olika tidsperioder, vilka ingår dels i manuskript och dels i de tryckta läkarböckerna med
uppgifterna i det arkivaliska materialet från vårt land.
De olika manuskript och läke- eller läkarböcker i vilka det ingår koppningsanvisningar
och som jag har valt som jämförelsematerial är följande: den medicinska skriftställaren
Avicennas, ursprungligen på arabiska skrivna koppningsanvisningar från början av
1000-talet, 1 det s.k. Vaticanus latinus-manuskriptet på latin från 1300-talet; 2 Harpestrængs
läkeboksmanuskript på danska från 1200-talet; 3 Ryffs ”husläkarbok” på tyska från 1544; 4
Smids läkarbok på danska från 1577; 5 samt slutligen Haartmans husläkarbok på svenska
vars andra upplaga utkom i Åbo 1765 och i vilken det jämfört med det stora antalet åderlåtningsanvisningar
ingår endast ett litet antal anvisningar om koppning. 6
Beskrivningen av de olika koppningspunkterna på kroppen för sjukdomarna eller
åkommorna följer med beaktandet av originaluppgifterna i stort sett det gamla vedertagna
mönstret – från huvudet ner mot fötterna.
1 Avicenna 1564, s. 217; Gruner 1930, s. 508–512.
2 Sudhoff 1914, s. 129–130.
3 Harpestræng 1908–1920, s. 96–98.
4 Ryff 1544, s. 142–145.
5 Smid (1577) 1976, s. 35–36.
6 Haartman 1765, s. 50, 101, 127, 130, 158, 167, 180, 186, 190–191, 196, 202, 206, 222, 227, 241, 266, 305, 331, 346,
370, 380–381, 385.
299