Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

I fråga om valet av händerna och speciellt tumgrenen som fastdragningsställe kan det
då till slut konstateras att det redan tidigt berättas att ”då händerna domnar så koppar man
på tumgrenen och handleden, ett par horn sammanlagt på handleden och tumgrenen” 1
samt att ”om det uppstår långa sår på fingrarna sätter man ett horn på tumgrenen och det
andra på handryggen” 2 liksom det även senare konstaterades att ”om händerna domnade:
koppade man i trakten av tummen”. 3
Ett undantag från regeln och som framgår redan av de äldsta uppteckningarna är, att
man också har valt händerna och speciellt då tumgrenen som koppningspunkt mot tandvärk.
En kopperska berättar t.ex. på 1920-talet att ”då man koppar händerna vid tumgrenen
och handleden så klarar det även av tänderna” 4 och det samma konstateras även långt
senare d.v.s. att ”om det värkte i tanden så mellan tummen och pekfingret drog man fast
ett kopphorn och sedan hackade man upp sår med koppningskniven”. 5
Sammanfattandes kan man säga att talrika uppgifter, av vilka en del är från början av
1900-talet, visar att man har koppat på armarna och på händerna ofta nog i samband med
koppning av andra kroppsdelar. I slutet av 1910-talet och början av 1920-talet heter det
att man koppade på armarna och händerna då dessa var sjuka samt i slutet av 1930-talet
även att man koppade på armarna bl.a. mot tandvärk. Och vidare, koppning på händerna
invid tumgrenen gjordes enligt uppteckningar fr.o.m. 1910-talet fram till 1930-talet mot
värkande, domnade händer. Som ett slags undantag nämns det redan på 1920-talet, men
även i en uppteckning från 1970-talet att man koppade på tumgrenen mot tandvärk.
5.3.5 På skuldrorna en lämplig fastdragningspunkt
En annan del av kroppen, som sedan långa tider tillbaka verkar ha utgjort en mycket
lämplig och ofta utnyttjad fastdragningspunkt för ett flertal kopphorn oftast i kombination
med horn fastdragna samtidigt även på andra delar av kroppen har varit skuldrorna,
hartiat på vilka man har kunnat dra fast horn med den som skulle koppas i såväl liggande
som sittande ställning.
Samtidigt som man hade kopphorn fastdragna på skuldrorna har man vanligtvis också
dragit fast horn på en del andra ställen på kroppen. En sammanställning av uppgifterna
rörande kopphorn på skuldrorna i det arkivaliska materialet ger vid handen att man i de
flesta fall också har haft horn fastdragna i nacken samtidigt med horn på skuldrorna. Och
nästan lika ofta som man har haft horn fastdragna på skuldrorna samtidigt som i nacken,
så har man också dragit fast dem samtidigt på ryggen, som ju visat sig vara en mycket
lämplig del av kroppen att koppa på.
Mindre vanligt har det däremot varit att man samtidigt som man koppade på skuldrorna
även drog fast kopphorn på sådana delar av kroppen som på bakdelen, benen speciellt
vaderna samt på fötterna, men det har även förekommit. Det framgår även att man i
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20622. 1932, uppt. 1917. Taivalkoski.
2 MV:KTKKA 735. Porkka, Laina, s. 132. 1917. Hogland.
3 SKS KRA. Moilanen, Matti. E 138, 3283. 1937. Sordavala.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20625. 1932, uppt. 1921. Enontekis.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 76, s. 11. Sonkajärvi. 1972.
178