Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Bild 5. Det vanligaste hos oss använda blodsamlande redskapet var ett ca 10 cm långt kopphorn
tillverkat av ett kohorn, erhållet i samband med nötboskapsslakten och som kopperskan
själv bearbetade. Ventilmekanismen, hinnan bestod av en liten bit av en torkad svinblåsa som
hon likaså själv måste bearbeta. I toppen av kopphornen ses rester av den fastbundna hinnan.
Helsingfors universitetsmuseum Arppeanum, foto Timo Huvilinna.
kopphornsämnen var en absolut nödvändig åtgärd för att få bort den mjuka bentappen
den s.k. kvicken, 1 tohlo som är ömmare och mjukare, och som finns inuti slidhorn.
Hornämnet som man hade fått måste ännu bearbetas noga. Men först, efter det att
hornämnet hade kokats och kvicken avlägsnats, måste hornämnet få torka. Det hornämne
man nu åstadkommit bestod av ett tunt fint skal, men ännu var det inte riktigt färdigt.
Följande skede bestod av att den nedre kanten d.v.s. den vidare delen eller mynningen på
det avkapade hornet skulle täljas eller slipas så att den blev alldeles jämn. En sak som det
talas om redan i de äldsta uppteckningar, d.v.s. att ”hornets nedre kant har täljts jämn” 2
och det samma omtalas även senare, i uppteckningar av yngre datum, i vilka det t.ex. sägs
att ”hornets kant täljdes jämn och tunn” 3 eller att ”med en kniv täljs hornkanterna jämna
och sedan filas kanterna släta samt att den sista utjämningen görs med sandpapper” 4 och
vidare att ”den breda delen som kom mot huden hade skurits alldeles jämn och slipats
slät”. 5
Den sista finslipningen av hornämnet gjordes i regel med sandpapper. Och med tanke
på användningen av kopphornen var det viktigt att hornkanterna nedtill hade gjorts absolut
jämna men de fick inte heller vara för vassa så att de skar in i huden. Hornet skulle
vara som det sägs rundlagat 6 och jämnt så att det vid användningen drog bra fast.
1 Nusvensk ordbok III 1931, kvicke sp. 1380. För en mera utförlig beskrivning av slidhornets uppbyggnad hänvisas
t.ex. till Ellenberger-Baum 1943 s. 1044–45, 1063–65.
2 MV:KTKKA 732. Mikkonen, Adam, s. 38. 1917. Kajana lkm.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 187, s. 17. Pyhäjärvi Ny. l. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 205, s. 24. Libelits. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 293, s. 23. Muuruvesi. 1972.
6 EI 1977:1. Strandberg, H., s. 29. 1977. Korsnäs.
85