Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

yngre uppteckningarna i vilka det i regel nog hänvisas till förhållandena fr.o.m. början av
1900-talet fram till 1940-talet. Det är också endast i ett enda fall som det i samband med
bakdelen talas om mot vilken sjukdom eller krämpor det var lämpligt att koppa också på
bakdelen. För det konstateras i en uppteckning som beskriver förhållandena i början av
1900-talet beträffande fastdragningspunkterna helt kort att ”på grund av reumatism på
bakdelen och på ryggen”. 1
För övrigt så upptas bakdelen som ett fastdragningsställe bland alla de andra lämpliga
fastdragningspunkterna för kopphorn på kroppen som räknas upp. Det heter t.ex. att
”koppning utfördes vanligen på ryggen, på fötterna och på handlederna samt på bakdelen
och låren” 2 eller att ”vid avlägsnandet av ond blod kunde man placera hornen på ryggen,
låren, sittmusklerna över hela kroppen utom på magen” 3 eller vidare att ”hornen har satts
på skuldrorna, på kvinnorna ofta på bakdelen eller på benen” 4 samt slutligen att ”och så
var det två här på skinkorna”. 5
Beträffande koppning på bakdelen har det alltså i främsta hand varit frågan om att bakdelen
eller skinkorna i en del fall då har utgjort en av de lämpliga fastdragningspunkterna
på kroppen då man brukade koppa som det sades ”hela kroppen”. Det att bakdelen i en
mycket ringa utsträckning har utnyttjats som fastdragningsställe, får väl ses mot bakgrunden
av att det förutom de redan med början i de medeltida läkeböckerna omtalade hemorrojderna,
inte alls talas om några andra speciella krämpor just i denna del av kroppen.
5.3.8 På låren koppades det flitigt
Följande, även ur praktisk synpunkt, mycket väl lämpade fastdragningsställe för kopphorn
med den som skulle bli koppad liggande på mage var låren, reidet vilka i ett flertal
fall, i samband med fastdragning av horn omtalas som en skild del av de nedre extremiteterna.
Och i jämförelse med den ovannämnda bakdelen har låren varit en mera flitigt
utnyttjad fastdragningspunkt på kroppen. Fastdragningen av kopphorn på låren omtalas
i regel i samband med att man samtidigt hade horn fastdragna även på andra ställen av
kroppen, så som i nacken, på skuldrorna men speciellt på ryggen liksom även på benen,
vaderna, fötterna, vristerna men också på armarna.
Härvidlag kan det sägas, att det redan i en 1917 gjord uppteckning talas om att man har
försökt bota tandvärk med att koppa bl.a. på låren, för ”när tänderna värker sätter man
horn på låren och på vristerna”. 6 De övriga uppteckningarna vilka nämner kopphorn på
låren är däremot av yngre datum, men beskriver i regel dock förhållandena fr.o.m. början
av 1900-talet fram till 1940–50-talen. Det talas bl.a. om att koppa på låren, om fötterna var
svullna värkte eller var sjuka men oftast dock om att man koppade på låren liksom även
1 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 341, s. 34. Koski Å. & B. l. 1972.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 197, s. 8. Haapavesi. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 138, s. 9. Haukipudas. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 258, s. 21. Alahärmä.1972.
5 EI 1976:1. Strandberg, H., s. 2. 1976. Korsnäs.
6 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20622. 1932, uppt. 1917. Taivalkoski.
184