Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

för koppningen och dess genomförande. Det påpekas t.ex. att koppningen skall ske i ett
gott tecken såsom t.ex. Krabban, Vågen, Skorpionen, Skytten, Vattumannen och Fisken,
men inte heller när månen är ny. 1
Benedictus Olai ger i sin ”Een Nyttigh Läkerebook ...” från 1578 rekommendationer
beträffande koppningen vilka så gott som helt följer det som Smid har angivit. Även Olai
talar om att koppningen gagnar en på åtta olika sätt. För koppning kan användas till att
dra upp och ut bölder eller från ett ställe där en böld värker till ett annat ställe. Vidare kan
koppning användas mot tandvärk och väderspänningar samt att koppning är lämpligt till
att dra ut gift i pesttider. Med hjälp av koppning kan man också dra en lem på rätt igen
samt att man med koppningen kan dra den naturliga värmen till en lem som är förkyld.
Men med koppning kan man också rensa huden vid skabb och klåda eller annan orenlighet
bättre än med åderlåtning.
Olai avslutar sina regler med att med en hänvisning till Avicenna ange de tecken inom
djurkretsen och deras kombination med månfaserna som bör iakttas i samband med
koppningen och säger att det är lämpligt att koppa i nacken eller halsgropen, på pannan,
på låren, nedan och ovanom knäna samt under bröstet och ovanpå naveln. 2 Om dessa
Olais koppningsanvisningar kan det helt enkelt sägas att dessa är en något förkortad, men
på svenska utgiven version av Smids på danska utgivna anvisningar. Den är förkortad i
den bemärkelsen att Olai inte har tagit med de av Smid anförda närmare beskrivningarna
av koppningspunkterna och de därtill knutna sjukdomarna eller krämporna.
Paulinus Gothus utgav 1623 en läkebok på svenska som kallades Loimoscopia och
i vilken det bland annat ingår rekommendationer för att bota pest men också ett avsnitt
med koppningsanvisningar. Det konstateras här att koppandet är mera lämpligt än åderlåtande
men att koppningen dock inte bör utföras i en badstuga eller i stark hetta utan i
karbad eller vid skorstens- eller ugnsvärme. 3
Han fortsätter med att för det första konstatera att om pestfläckar uppenbarar sig vid
huvudet så sätts kopparna bak i nacken eller på halsen och om fläckar syns på axlarna eller
armarna placerar man kopparna på dessa, men om dessa är vid länderna avtappas bloden
på detta ställe eller vid knäet och på låren. Och för det andra att om etterblemmor visar
sig som utslag på kroppen är det bra med torrkoppning bak i nacken och på skuldrorna
varvid man småningom drar bloden neråt mot länderna. Samma sak kan även göras med
varma dukar och till slut säger Paulinus Gothus att den förgiftade vätskan dragits från
huvudet och hjärtat och med hjälp av koppning avlägsnats varvid den minskat i kroppen. 4
Paulinus Gothus anvisningar får här ses som ett exempel på tillämpningen av koppning
i kampen mot den förskräckliga sjukdom som pesten eller digerdöden var, när den bl.a.
just vid den tiden dök upp och grasserade i Sverige. 5
1 Smid (1577) 1976, s. 35–35v.
2 Olai 1578, s. CLXXXIIv.
3 Gothus 1623, s. 88–89.
4 Gothus 1623, s. 88v–89.
5 Ilmoni II 1849, s. 176–177.
141