Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

6.2.2 Huvudet som koppningspunkt
Avicenna inleder beträffande koppningspunkterna med att konstatera att det för de flesta
människor är avskräckande att placera blodkoppar framtill på huvudet, eftersom de tror
att det förhindrar känslan och förståndet. Om blodkoppar (uentosæ) i nacken säger han
att det hjälper mot tyngande ögonlock, skabb i ögonen och stank från munnen. Vidare
påstår han att koppning över de två bakre ådrorna i nacken är bra mot skälvningar i huvudet
och att det gagnar olika delar av huvudet, såsom ansiktet, tänderna, kindtänderna,
öronen, ögonen, strupen och näsan.
I de i tabellform uppställda reglerna i Vaticanus latinus-manuskriptet konstateras det
att blodkoppar (ventosa) placerades ovanom ryggkotan baktill på huvudet mot ögoninflammation,
örsprång, tandvärk, små varfyllda blåsor på ögonlocken, utslag på ögonlocken
samt mot utslag på huden. Och med blodkoppar uppe på huvudet botas blåsvart
ansikte, upprördhet, svaga ögon, varfyllda blåsor på ögonen, skabb i ögonen, skavsår på
ögonen, känslolöshet, svårigheter med hörseln, klåda i öronen, dålig lukt från näsan samt
dålig lukt från munnen.
Medan Harpestræng konstaterar att man bör koppa på bägge sidorna av tinningarna,
mot ögonvärk, tungt huvud, värk i huvudet och innanför tinningarna samt mot styng och
brand och blemmor innanför dessa stora (?) vårtor, liksom det även duger mot tandvärk,
och mot var inuti örat. Han säger vidare att om man sätter blodkoppar (kopper) en hel
handsbredd ovanom näsan så duger detta mot ögonvärk liksom även mot hemorrojder
och mot skadlig vätska och värk inuti örat samt att man med hela örat inneslutet i en
blodkopp skall koppa mot var i örat. Och vidare att om man koppar ovanför örat duger
detta mot böld i hjärtat och för njurvärk liksom även för annan värk i människans tarmar,
samt om man koppar i nacken duger det mot mörk syn, skorv i huvudet och mot värk i
skuldrorna.
Och Ryff säger att koppning (schrepffen, kớpffen) baktill i nacken tjänar för betungat
huvud, bedövar smärtor på djupet, tar undan smärtor i tandroten och tandköttet liksom
det även är ett förträffligt hjälpmedel mot svullnader i ansiktet, men att en blodkopp i
nacken dock försvagar minnet.
Smid gör i sin tur gällande att blodkoppar (kopper) satta på huvudet fördriver såväl
sinnenas tillfall som svindeln för ögonen och onda ögon samt som några vill bidrar till att
håret icke skall bli grått, men det leder till dåligt minne. Och blodkoppar satta framtill på
pannan fördriver huvudvärk bakom i huvudet, men det leder till ett stelt sinne och skadar
förståndet och vidare att blodkoppar placerade bakom i nacken är bra mot tandvärk och
mot ett svullet och uppblåst ansikte.
Haartman konstaterar i sin husläkarbok helt kort att man bör låta koppa ”galningar” i
nacken och över hjässan. Och vidare säger han att koppning invid öronen är bra mot halssjuka
eller fluss, liksom även att det är lämpligt med ett horn bakom öronen mot tandvärk,
ögonsjukdomar samt mot hjärtsprång, en krampsjukdom. Koppning i nacken är också
bra mot svagt minne samt mot lamhet, speciellt i foten.
300