Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

2. TIDIGARE FORSKNING, NÅGRA BEGREPP OCH
FORSKNINGSHISTORISKA SYNPUNKTER
2.1 Översikt över folkmedicinforskningen i Finland
2.1.1 Blygsam början i slutet av 1700-talet med banbrytning i början
av 1800-talet
Även om olika former av det som i dag kallas för folkmedicin har använts i Finland sedan
långa tider tillbaka med mer eller mindre väl dokumenterade uppgifter, åtminstone
om utnyttjandet av olika blodtappningsmetoder i form av anvisningar, men även om
förekomsten av i sammanhanget behövliga redskap redan på 1500- och 1600-talen, 1 så
har det egentliga utforskandet av folkmedicinen fått sin anspråkslösa början i slutet av
1700-talet.
Christian Lencqvist var den första som i Finland har berört folkmedicinen, eftersom
han 1782 i sin avhandling Specimen Academicum de Superstitione Veterum Fennorum
Theoretica et Practica d.v.s. Om fornfinnarnas teoretiska och praktiska vidskepelser i korthet
beskriver sjukdomarna (morbis). 2 Lencqvist säger i detta fall att det då ansågs att man
kunde dela in sjukdomarna i enlighet med deras förmenta ursprung. Det här innebar att
en del av sjukdomarna ansågs bestå av gudomsväsen vilka bör blidkas med böner och olika
riter. 3 Medan en annan grupp av sjukdomar ansågs vara förorsakade av ”underjordiska
varelser, elfvor vilkas förolämpning ledde till att människorna drabbades av sjukdom”. 4
Elias Lönnrot var dock banbrytaren på området med sin 1832 publicerade medicinedoktorsavhandling
om ”Finnarnes magiska medicin”, vars innehåll kan i grova drag delas
i tre delar.
Först behandlas botarna, om vilka det har använts ett flertal olika benämningar så som
t.ex. tietäjä (= en som vet), loihtia (= en som har med ödet att skaffa) samt laulaja (= en
sångare), en som alltså är bevandrad i runorna ”ty uti sånger och runor förvarades den
förnämsta delen av de magiska kunskaperne”. 5 Därefter redogör Lönnrot ingående för de
olika slag av kunskaper som dessa botare måste vara i besittning av. 6
Följande del inleder han med att konstatera att den medicinska magin hade ett dubbelt
ändamål, det ena att förekomma sjukdomar, det andra att avlägsna desamma. 7 För att
förekomma sjukdomar, säger han, så använde man dels böner och offer till åtskilliga gudomligheter
och tjusning. Så som offer utnyttjade man flere saker så som bl.a. ärvt silver
och guld, stål och andra metaller, mjölk, salt o.s.v. Ett annat sätt att förekomma sjukdomar
1 Agricola 1544, s. Biiij; Streng 1915, s. 84; Almanach 1609, s. 3–26, 29; Hästesko (1638) 1905, s. 301.
2 Lencqvist 1782, s. 22–23.
3 Lencqvist 1782, s. 22; Porthan 1982, s. 55.
4 Lencqvist 1782, s. 51; Porthan 1982, s. 74.
5 Lönnrot 1832, s. 3–4.
6 Lönnrot 1832, s. 5.
7 Lönnrot 1832, s. 6.
39