Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

lodcirkulationen 1 i kroppen och som alltså gjorde att bloden kom att flyta lätt ur de sår
som hackades upp.
Det som i fråga om den väleldade bastun som säkert också har bidragit till att göra
den till en idealisk vårdplats har varit det, som man knappast så noga kände till, men som
ändå på ett obemärkt sätt torde ha gynnat bastuns flitiga utnyttjande som vårdplats, har
varit det faktum att en tillräckligt het bastu så som t.ex. en rökbastu så har åtminstone den
del av bastun som befann sig ovanför den s.k. rökgränsen, varit i det närmaste, som man
säger steril. Och det var i regel i denna del av bastun som man arbetade. För även om man,
innan bastun skulle användas t.ex. till att koppa i, tvättade och rengjorde den, så var detta
dock inte alltid tillräckligt för att eliminera infektionsämnena. Men det som tvättning
och rengöring av bastun inte lyckades med att uträtta har sannolikt röken och den ofta
till 100º C uppgående hettan lyckats med. 2 För det som man vid de, på 1930-talet, så att
säga efter rökbastuns flitigaste användningstid, gjorda vetenskapliga undersökningarna av
bastuhygienen i vårt land, alltså i efterhand har kommit fram till, är att det just var röken
i en rökbastu som bidrog till att den kunde kallas steril. 3
Men även om det sedan mitten av 1800-talet och alldeles i början av 1900-talet i vår
medicinska litteratur har redogjorts för fall av syfilis spridda via besmittade kopperskor, 4 så
har nog den sterila bastun på ett avgörande sätt minskat infektionsriskerna just i samband
med koppningen. För om så icke hade varit fallet, skulle koppningen som vårdmetod
knappast ha uppnått den popularitet som den, under den tid det här är frågan om, sist och
slutligen har haft hos oss.
En faktor som ytterligare har bidragit till att bastun ha varit så väl lämpad som vårdplats
i samband med koppningen har varit att man vanligtvis just i bastun har haft tillgång
till såväl varmt som kallt vatten i tillräckliga mängder. Och vatten behövdes både till att
tvätta kroppen med före själva koppningen och efteråt till att skölja bort bloden med som
flutit ur såren. Och användningen av vatten underlättades i hög grad av att man just utnyttjade
en bastu där man kunde låta vattnet och den bortsköljda bloden rinna direkt ner
på golvet. Något som dock inte uteslöt att man efter slutförd koppning fick lov att städa
upp efter sig och ta bort den illaluktande levrade blod som i klumpar 5 hade hamnat på
golvet och blivit kvar för att man en annan gång också skulle kunna använda bastun.
Just i fråga om bastun som en idealisk vårdplats bör man även uppmärksamma det
faktum att såväl bastun på gården på landsbygden, som den privata avdelningen inom
den allmänna bastun har utgjort ett utmärkt ställe för den eller dem som lät sig koppas att
få vara i avskiljdhet tillsammans med kopperskan som utan störande insyn kunde utföra
sina uppgifter.
1 Teir 1977, s. 2.
2 Hirvisalo 1933, s. 4; De av Hirvisalo på 1930-talet gjorda undersökningarna av rökens steriliserande inverkan
i en rökbastu är en av de mest omfattande och som man ser att det ofta hänvisas till beträffande hygienen i en
rökbastu; Hakamies 1981, s. 30–56.
3 Hirvisalo 1933, s. 53.
4 Notisblad 1856, s. 177–178; Hårdh 1873, s. 51–60; Cedercreutz 1902, s. 529–531.
5 SKSÄ 73:10. 1960. Helander, Esa. Urjala; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 158, s. 8. Åbo. 1972; TYKL/frågebl./46:
meddelare nr 169, s. 23. Varpaisjärvi. 1972.
122