Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Beträffande litteraturen över medicinens och hälsovårdens historia och som jag har läst
och begagnat mig av så har en kännedom om denna gjort det möjligt att sätta in de olika
vårdmetoderna vilka bygger på blodtappning och deras utförande i sina rätta historiska
sammanhang speciellt med beaktande av de förhållanden inom hälsovården som har varit
rådande under olika tider. Litteraturen över medicinens och hälsovårdens historia har
även hjälpt mig att se de stora linjerna av den utveckling som har skett sedan antiken fram
till våra dagar inom skolmedicinen och dess avspegling inom den folkliga läkekonsten.
Den övriga litteratur som har utnyttjats har bestått bl.a. av s.k. priskuranter och instrumentkataloger
för klarläggandet av de olika redskapen och deras konstruktion. Men även
en del tidningsartiklar och t.o.m. annonser om kopperskornas mottagningar har varit till
hjälp vid sammanställningen av den här avhandlingen.
1.2.3 Föremål och bildmaterial
Ett nyttigt material, när det gäller beskrivningen av de olika blodtappningsmetoderna och
deras konkreta utförande, består av de redskap med vilka dessa vårdmetoder har utförts,
d.v.s. ådersnäpparen, kopphornen, koppyxan samt koppsnäpparen och vilka idag ingår i
en del museisamlingar bl.a. i vårt land. Att ha haft tillgång till att bekanta sig med äkta
föremål, redskapen har gjort att man med stöd av redskapsbeskrivningen i såväl det arkivaliska
materialet som litteraturen rent konkret har kunnat skapa sig en uppfattning om
såväl konstruktionen som användningen av redskapet ifråga. Att konkret stifta bekantskap
med de äkta koppningsredskapen har även gett mig en uppfattning om redskapets
storlek samt dess anpassning på kroppen vid användningen.
Kopphorn, koppglas. Av de hos oss använda koppningsredskapen är kopphornet ett
av de allra vanligaste koppningsredskap som ännu kan återfinnas i en del av landets hembygdsmuseer,
men även i de medicinhistoriska samlingarna vid Helsingfors universitetsmuseum.
I detta fall bör man dock komma ihåg att alla hornstumpar som man kan se t.ex.
i hembygdsmuseernas samlingar inte är äkta kopphorn, utan en del av dessa har använts
vid korvstoppning när man förr lagade korv i gårdarna. Ett korvstoppningshorn är i regel
kortare och bredare i bägge ändorna. Medan ett äkta kopphorn har en smal spets i den ena
ändan där kopphornshinnan var fastsatt. Beträffande koppglas så bör man även komma
ihåg att de fabrikstillverkade koppningsredskapen sådana som uppsättningen av koppglas
med vakuumpump och som bl.a. ingår i de nyss nämnda medicinhistoriska samlingarna
ger en förklaring till detta redskaps funktionssätt.
Koppyxan, koppsnäpparen. En koppyxa som också ingår i dessa medicinhistoriska
samlingar och som har tillverkats av någon bysmed ger även en god uppfattning om redskapet
och dess form och storlek, och som väl kompletterar de arkivaliska berättelserna.
Bevarade koppsnäppare, som man rent konkret har kunnat spänna och utlösa har gett en
god bild av det tekniska funktionssätt vilket inte alltid finns skildrat i det arkivaliska materialet.
Ett närmare studium av själva snäpparen ger en en klar bild av det sätt på vilket
bl.a. djupet på de upphackade såren har kunnat regleras.
28