Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

av svindel” 1 och senare berättar en kopperska att ”om det nu bara svindlar så är det bara att
koppa här i nacken” 2 samt slutligen att ”mot svindel i huvudet, hornen i nacken”. 3 Och en
annan kopperska säger vidare att ”mot svindel i huvudet och susning i öronen drar man
också fast ett horn i nackgropen”. 4 Samma kopperska ansåg också att ”i nacken placerar
man ett horn då ögonen är mjuka” 5 samt att det heter vidare att om ”någon ögonsjukdom
besvärar en bör man koppa i nacken”. 6
I uppteckningarna av senare datum talas det även om att man just i nacken har dragit
fast horn mot det som kallades för styv nacke eller som det kort konstateras att ”mot styvhet
i nacken, hornen i nacken” 7 men i nacken har man även dragit fast horn mot förlamning
eller som det heter ”i nacken mot förlamning i trakten av nackkotan”. 8
Det bör nämnas att också nacken har utnyttjats som fastdragningspunkt vid bot mot
värk i allmänhet eller som det kort sägs ”mot huvudvärk, värk, hornen i nacken”. 9 Samt
slutligen att vid botandet av för högt blodtryck eller som det oftast bara sägs ”mot blodtryck”
och som är en krämpa som mera sällan omtalas och då endast i de yngsta uppteckningarna,
har det likaså varit lämpligt att dra fast horn i nacken eller som det heter
att ”bl.a. mot blodtryck har det varit riktigt bra då man koppat i nacken” 10 eller att ”jag har
hört berättas att koppning hjälper vid blodtryck då man koppar i nacken”. 11
Det att kopperskan valde att dra fast hornen i nacken är ett gott exempel på den redan
under antiken omtalade regeln som föreskrev att, för att koppningen skulle vara effektiv
och ha avsedd verkan skulle hornen placeras så att de kunde dra ut ond blod på eller i
omedelbar närhet av det ställe på kroppen där man kände av värken.
5.3.4 På armarna och på händerna även i samband med andra
kroppsdelar
Av talrika uppgifter, av vilka en del härstammar från början av 1900-talet, framgår det
att man ofta också har valt att dra fast kopphorn på armarna och på händerna och detta
många gånger i samband med att man även koppade andra delar av kroppen.
Och i fråga om armarna och händerna är det vissa ställen på dessa som har utnyttjats
som fastdragningspunkter, närmare bestämt såväl överarmen, olkavarsi som underarmen,
kyynärvarsi samt handleden, ranne, kalvoinen. På händerna är det främst på tumgrenen,
tumvinkeln, peukalohanka men också ovanpå händerna, handryggen som man dragit fast
horn på.
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20620. 1932, uppt. 1921. Karungi.
2 SKNA 173:1, A:15. 1959. Leskinen, Heikki. Sordavala.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 245, s. 100. Metsäpirtti. 1972.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20624. 1932, uppt. 1920. Rovaniemi.
5 SKS KRA Paulaharju, Samuli. 20624. 1932, uppt. 1920. Rovaniemi.
6 SKS KRA. Mattila, Martti. 1760. 1933. Viljakkala.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 245, s. 100. Metsäpirtti. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 264, s. 5. Ilomants. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 245, s. 100. Metsäpirtti. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 239, s. 20. Sippola. 1972.
11 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 352, s. 11. S:t Andree. 1972.
176