Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

de kändes tunga och trötta” 1 eller att ”efter detta gick vi in i den eldade bastun och koppade
fötterna på grund av värk i fötterna”. 2 Men man har också koppat ovanpå fötterna mot,
som det redan i de äldsta uppteckningarna heter att ”koppning utförs: ... ovanpå foten
mot skavsår mellan tårna” 3 eller att ”då det börjar skava mellan tårna så sätter man horn
ovanpå foten, somliga låter sätta” 4 liksom man även har försökt att bota fotsvett genom
att koppa på foten och om vilket det heter att ”de koppade ovanpå tån mot sådant som
fotsvett om foten svettades att det kantänka var den överflödiga bloden som åstadkom
detta”. 5 Och resultatet av att man valt att koppa på fötterna har bl.a. uttryckts som att fötterna
efteråt kom att kännas lätta eller att det var lätt att gå på dem eftersom ju bloden som
ansågs ha tyngt hade avlägsnats.
Undantagen från regeln om att dra fast kopphorn på fötterna vid värk i dessa utgörs
av sådana fall då man sökt att bota tandvärk och sjuka sidor genom att koppa på fötterna.
För redan i uppteckningarna gjorda på 1910-talet heter det att ”vid värkande tänder (koppade)
man från fotsulorna”. 6
Sammanfattandes kan det sägas att de koppningspunkter på de nedre extremiteterna
som skilt omnämns är benen, knäna och vaderna som man alltså har koppat på, ibland
även i samband med koppning på andra kroppsdelar. Enligt uppteckningar fr.o.m. början
av 1920-talet ända fram till sådana gjorda på 1970-talet, har man koppat på benen om det
värkte i dem eller om fötterna var sjuka, en åtgärd som gjorde fötterna lättare. Undantagsvis
har man även koppat på benen mot tandvärk. Och vidare andra delar av benen
som speciellt omtalas är knäna, som man enligt uppteckningar fr.o.m. 1910-talet fram
till 1970-talet har koppat på mot sjuka, värkande eller tunga fötter men även mot sjuka
sidor samt mot tandvärk. Slutligen har man, enligt uppgifter rörande förhållanden fr.o.m.
1910- och 1920-talen fram till uppgifterna i uppteckningar gjorda på 1970-talet, koppat
på vaderna mot värkande, tyngande eller svullna fötter, men undantagsvis även, som det
sägs redan på 1910-talet, mot sjuk rygg. Enligt uppgifter i uppteckningar fr.o.m 1920-talet
fram till dem vilka ingår i uppteckningar från 1970-talet, sägs det att man vanligtvis koppade
på fötterna mot uttröttade, värkande och tunga fötter.
5.3.11 På hela kroppen högst ett par gånger per år
Men även om man har låtit sig koppas på vissa delar av kroppen mot vissa bestämda
sjukdomar eller krämpor så framgår det av ett mindre antal uppteckningar att man även
har uppsökt kopperskan för att man, som man uttryckte sig, skulle låta sig koppas på hela
kroppen.
Att dra fast kopphorn på alla ställen, över hela kroppen betydde helt enkelt att det drogs
fast horn i nacken, på skuldrorna, på ryggen, på bakdelen, på låren, på benen, på vaderna
1 SKS KRA. Riikonen, Fanny. Kansanlääkintä 9, s. 3. 1977–78. Punkaharju.
2 SKS KRA. Liimatainen, R.M. Kansanlääkintä 7, s. 1. 1977–78. Vesanto.
3 MV:KTKKA 733. Nieminen, Väinö, s. 32. 1917. Jämsä.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20633. 1932, uppt. 1917. Piippola.
5 SKSÄ 105:11. 1977. Kukkonen, Jukka. Varkaus.
6 MV:KTKKA 726. Kotikoski, J.W., s. 62. 1917. Korpilax.
189