Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

var kopperskor i den allmänna stadsbastun, som åtminstone sedan början av 1940-talet
och fram till slutet av den tid då man kan säga att koppningen mer eller mindre upphörde
i de allmänna basturna i städerna, som har använt sig av de fabrikstillverkade redskapen
helt enkelt har varit den att kopperskorna i städerna hade lättare än kopperskorna på
landsbygden att skaffa sig dylika fabrikstillverkade koppningsredskap speciellt då blodristande
redskap. Medan kopperskorna som verkade i stadsbasturna torde i gengäld ha haft
det svårare än kollegerna på landsbygden att komma över t.ex. kohorn som råämne till
kopphorn. De fabrikstillverkade koppningsredskapen vilka sedan länge tillbaka närmast
var avsedda att utnyttjas av medicinskt skolade personer i vårt land har i regel saluförts
av instrumentfirmor men kan även ha funnits i välförsedda droghandlar vilka ända sedan
början av 1900-talet har funnits i en del större städer hos oss.
Men man bör även komma ihåg att även om de fabrikstillverkade koppsnäpparna har
saluförts förutom av instrumentfirmor även i droghandlar, så har dessa redskap av allt att
döma varit för dyra i inköp för kopperskorna som verkade på landsbygden. Medan däremot
kopperskan i den allmänna som var ett slags yrkeskopperskor har sannolikt i större
utsträckning haft råd att skaffa sig dylika fabrikstillverkade koppningsredskap att arbeta
med.
Sammanfattningsvis kan man enligt uppgifter baserande sig dels på tidningsannonser
och dels på arkivaliskt material, säga att det åtminsone sedan början av 1900-talet i de
större städerna och på en del tätorter har funnits allmänna bastur i vilka man har koppat.
Beträffande koppningen i en allmän bastu så har kopperskan s.a.s. hyrt in sig, varvid hon
i den allmänna bastun till sitt förfogande har fått en tvättbänk att koppa på, eller så har
hon verkat i en liten avdelning, i en s.k. nummerbastu. Och i regel hade kopperskan mottagning
på bestämda tider och dagar, till vilken man anmälde sig. Det fanns också skilda
koppningstider för kvinnor och för män, och i regel på sådana tider då man annars inte
badade i bastun, och aldrig på en lördag. Om kopperskornas mottagningar har man sedan
början av 1900-talet fram tills dess de praktiskt taget upphörde kring mitten av 1900-talet,
meddelat i den lokala tidningen. När det gäller kopperskornas redskap som användes i
den allmänna bastun verkar det som om de har utnyttjat såväl fabrikstillverkade koppglas
med gummiboll som, åtminstone sedan 1930-talet, koppsnäppare.
5.11 Vårdmetodens utövare
5.11.1 Kopperskan och benämningarna på henne
När det gäller en framställning av vårdmetoden såsom en helhet, så räcker det inte med
att bara beskriva de olika redskapen och på vilket sätt vårdmetoden har utövats, mot vilka
sjukdomar eller krämpor den har utnyttjats, samt huruvida den ansågs ha varit effektiv.
Till en helhetsbild av koppningen hör även en beskrivning av de personer d.v.s. kopperskan,
eller i ytterst sällsynta fall kopparen, en mansperson som har utövat vårdmetoden.
246