Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

medicinska forskningen i Finland jämte de olika artiklarna från skilda områden inom
ämnet och den folkmedicinska bibliografin utgjorde åter ett slags milstolpe inom forskningen
på detta område i vårt land. Antologin var en lämplig sammanfattning av det läge
i vilket man befann sig inom denna forskning i början av 1980-talet. 1
Även utgivandet av den folkmedicinska tidskriften Pohakka i Kaustby 1987 får ses som
uttryck för den då tilltagande aktiviteten på området. 2
Mervi Naakka-Korhonens avhandling Vaivasta taudiksi. Lapamatoon liittyvä kansan
parannus erityisesti pohjoiskarjalaisen aineiston valossa från 1997 rörande binnikemasken
och dess botande inom folkmedicinen är den första av två avhandlingar från slutet av
1990-talet inom folkmedicinen i ett historiskt perspektiv. Och i sina slutsatser konstaterar
författaren bl.a. att binnikemasken har hört till det finsk-ugriska folkets eviga gissel som
stod i korrelation till matvanorna med rå fisk som föda samt att dess botande inom hemmet
har varit den vanligaste terapiformen.
Diagnosen och ett beslut att driva ut binnikemasken tas även upp varvid det konstateras
att naturen sedan länge tillbaks har utgjort en resurs inom medicineringen. Det ges
även en sammanfattning av inverkan av de olika utdrivningsmedlen liksom även en översikt
av de religiösa element vilka härvidlag har ingått. Slutligen konstateras det att från
det att binnikemasken har betraktats som besvär för folk så har den övergått till att bli en
riktig sjukdom. 3
Antti Hernesniemis avhandling Presentation of bonesetter-patient collaboration through
positiographical cinemanalysis från 1999, är det senaste arbetet på detta område. Avhandlingen
är en, metodologiskt sätt unik studie som baserar sig på filmupptagningar och
ljudupptagningar av samarbetet mellan patienten och kiropraktorn den s.k. kotknackaren
under de tillfällen eller sessioner 4 varvid patienten söker bot hos dessa, tidigare icke
auktoriserade botare mot krämpor och sjukdomar i såväl muskler som leder och då blir
behandlade enligt de metoder dessa kiropraktorer hade att erbjuda. 5
Filmerna har sedan noggrant analyserats och av de filmade bildrutorna har författaren
gjort frihandsteckningar av de olika rörelser genom vilka en kiropraktor har behandlat
sina patienter. Förutom det ytterst rika bildmaterial som härvidlag ingår ger författaren
även exempel i form av en ytterst noggrann beskrivning med ord av de olika rörelser som
en kiropraktor utför när han eller hon botar sina patienter med sina händer liksom även
de rörelser som patienten i fråga får lov att utföra. De områden av kroppen som en kiropraktor
behandlar är begränsade till armarna, skuldrorna, ryggen, huvudet och nacken
och som behandlas i nio på varandra följande olika faser. 6
En som finner Antti Hernesniemis avhandling vara unik och värdefull är Robert Anderson
från Oakland i USA, som i sin recension framhäver det sätt på vilket det redogörs
1 Kansa parantaa 1983.
2 Pohakka 1/87.
3 Naakka-Korhonen 1997, s. 286–307.
4 Hernesniemi 1999, s. 16–26.
5 Hernesniemi 1999, s. 38–44.
6 Hernesniemi 1999, s. 61–116.
46