Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
4. VÅRDMETODENS UTFÖRANDE ENLIGT LÄKE-<br />
ELLER LÄKARBÖCKER<br />
4.1 <strong>Koppning</strong>sanvisningar från antiken och medeltiden<br />
4.1.1 Medicinska skriftställare från antiken och medeltiden<br />
Men det är inte endast noggranna redogörelser över de vid koppningen använda redskapen<br />
som <strong>fram</strong>går <strong>av</strong> de bevarade antika medicinska auktorernas skrifter. För i dessa finner<br />
man också anvisningar och regler beträffande koppningen använd så som en vårdmetod.<br />
Cornelius Celsus var en <strong>av</strong> dessa auktorer som var samtida med Jesus från Nazaret<br />
och som i sitt omfattande verk De medicina har ett litet <strong>av</strong>snitt om koppningen i vilket<br />
han ger följande rekommendationer dels för användningen <strong>av</strong> den blodiga koppningen<br />
och dels för användningen <strong>av</strong> torrkoppning. Han säger här att: ”När instrumentet tagit<br />
fast, utdrager det blod, i fall man förut med lansetten gjort insnitt i huden: om åter denna<br />
lämnats hel, endast spiritus [luftartade ämnen]. Man plägar följaktligen använda det förra<br />
sättet, då lidandet beror på inre skadliga safter, det senare sättet åter, då det är fråga om<br />
ansamling <strong>av</strong> spiritus”. 1<br />
Och beträffande sjukdomar och krämpor vid vilka koppning kan användas konstaterar<br />
Celsus vidare att ”Hufvudsakligen brukas emellertid koppning när det sjukliga <strong>till</strong>ståndet<br />
icke sträcker sig <strong>till</strong> hela kroppen, utan endast <strong>till</strong> ett visst parti, som det är <strong>till</strong>räckligt att<br />
befria därifrån för att återställa hälsan. Som man aldrig anbringar koppning på en afsides<br />
belägen kroppsdel, med mindre det gäller att <strong>till</strong> ett sådant ställe afleda en hämorragi, utan<br />
just på den del, som är säte för smärtan och skall därifrån befrias, så ligger häruti ett bevis<br />
för, att äfven i de fall, där man medels lansetten vill göra en bloduttömning för att hjälpa<br />
en kroppsdel, detta helst bör ske på själva det lidande stället. Man kan äfven behöfva använda<br />
koppning vid kroniska sjukdomar, änskönt de samma dragit ut på tiden i fall kroppen<br />
behöfver lättnad, men krafterna icke medgifva att åderlåtning göres”. 2<br />
I det ovan citerade <strong>av</strong>snittet talar Celsus dels om torrkoppning, som han rekommenderar<br />
i vissa fall samt om bruket <strong>av</strong> koppning främst vid s.a.s. lokala sjukdomar och krämpor,<br />
och dels om den blodiga koppningen, varvid han även <strong>fram</strong>håller att blodkoppen bör<br />
placeras på det ställe <strong>av</strong> kroppen där man känner <strong>av</strong> smärtan.<br />
Claudios Galenos (129–omkr. 200 e.Kr.) var en annan <strong>av</strong> de antika auktorerna, som<br />
också på ett flertal olika ställen i sina synnerligen omfattande bevarade medicinska skrifter<br />
talar om användningen <strong>av</strong> olika blodtappningsmetoder så som blodiglar, koppning<br />
och åderlåtning. Och i det korta <strong>av</strong>snittet om koppning konstaterar han inledningsvis<br />
att blodkopparna, Cucurbitula brukas främst för att tömma ut. Men vid blodfullhet, vid<br />
hjärnhinneinflammation eller i början <strong>av</strong> en inflammation skall man inte använda blodkoppar.<br />
Och vidare, att blodkoppar skall användas när någonting behöver sättas i rörelse.<br />
1 Celsus 1906, s. 104–105.<br />
2 Celsus 1906, s. 105.<br />
134
Change language