Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Men det framgår det också att t.o.m. 10 kopphorn fastdragna samtidigt måste anpassas
efter kroppskonstitutionen och det allmänna hälsotillståndet hos den som blev koppad,
något som överhuvudtaget inte omtalas då det varit fråga om att dra fast endast 1–5 kopphorn
samtidigt.
5.4.4 Tio till tjugo horn drogs fast nästan över hela kroppen på
blodfulla
Enligt de uppgifter som föreligger och som härstammar från så gott som alla delar av vårt
land och av vilka de äldsta är från början av 1900-talet så kan man säga att det allra vanligaste
använda antal kopphorn som man samtidigt har dragit fast på olika delar av kroppen
har rört sig kring 10–20. För ingen av de tidigare omtalade hornantalsgrupperna har rönt
en lika stor uppmärksamhet bland dem som beskrivit koppningen, som just uppgifterna
om att man har dragit fast 10–20 horn samtidigt på kroppen. De äldsta uppgifterna om
koppning med detta antal horn samtidigt härstammar alltså från början av 1900-talet,
men också i uppteckningarna gjorda på 1960- och 1970-talen vilka ofta nog beskriver
förhållanden mycket tidigare, talas det mycket ofta om att, som man sade förr, har koppat
med detta antal kopphorn fastdragna samtidigt.
Beträffande de delar av kroppen på vilka man har kunnat dra fast 10–20 kopphorn
samtidigt kan det sägas att det främst har varit på ryggen men ofta har man nog också
dragit fast kopphorn samtidigt i nacken, på skuldrorna liksom även på låren, benen och
fötterna och ibland även på armarna och på händerna. Man har med andra ord haft horn
fastdragna över så gott som hela kroppen, då man har utnyttjat ett så här pass stort antal
horn.
Om vi ser på vilka sjukdomar eller krämpor som man har botat genom att dra fast
10–20 horn framgår det att det i första hand har gällt värk i ryggen, i skuldrorna och sidorna.
Men även om man hade för högt blodtryck samt om man ansågs ha för mycket av
bloden liksom även mot stark värk har det varit lämpligt att låta kopperskan dra fast ett
dylikt antal horn samtidigt.
Om detta berättas det redan i början av 1900-talet bl.a. att ”om det är en stark människa
får man på denna dra fast fyrtio horn, om det är en svag så 10–15” 1 samt något senare att
”då det värker i ryggen och sidorna så ryggen full med horn till och med över tio” 2 eller att
”det högsta antal horn jag har sett att man har satt var femton per gång, sådana där människor
med stel blod behöver så pass mycket” 3 samt vidare att ”då det värker i skuldrorna
så sätter man hela kroppen full med horn från huvudet till svansspetsen, så många som
det ryms på ryggen, 14–15” 4 eller att ”mången låter sätta horn på skuldrorna så mycket
som det ryms t.o.m. en 15–16 börjande från nacken mot sidorna ner längs ryggen på
bägge sidor” 5 och något senare som en kopperska säger att ”t.o.m. ett tiotal horn sätter jag
1 SKS KRA. Mikkonen, Ida. 190. 1909. Korpiselkä.
2 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20634. 1932, uppt. 1916. Kuhmo.
3 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20632. 1932, uppt. 1917. Pudasjärvi.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20621. 1932, uppt. 1917. Kuusamo.
5 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20622. 1932, uppt. 1917. Taivalkoski.
198