Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Det heter t.ex. att ”sedan gavs de med allt möjligt ull och dylikt” 1 eller att ”som lön åt kopperskan
gavs en stor surbrödslimpa, kött, smör och fårull ...” 2 eller vidare att ”arbetstagaren
betalades väl, kött-, mjöl-, gryn-, mjölk och man kunde t.o.m. till kopperskans stuga
föra ett vedlass, ull o.s.v.” 3 Man kan väl säga att de flesta produkter som man själv kunde
producera på gården dög i regel som ersättning åt de fattiga kopperskorna.
När man har ersatt kopperskan för hennes arbete har man vanligen varit generös och
givit henne i överkant av de produkter man hade tillgång till. För huvudsaken var i alla fall
att kopperskan skulle vara nöjd med den ersättning hon fick.
Kopperskan som förplägades och erbjöds logi har också ansetts som slags form
av ersättning i natura åt kopperskorna. Som sådan har man alltså betraktat den kost de
fick i gården i samband med att de utförde koppningen, liksom även den transport till och
från gården och som närmast då tycks ha berört bykopperskorna som man ju hade kalllat
på. För efter välförrättat värv brukade kopperskan tillsammans med den eller de som
blivit koppade inta kaffe och en gemensam måltid på gården. Härvidlag var man mycket
mån om att kopperskan skulle få det bästa som gården hade möjlighet att bjuda på eftersom
kopperskan i regel betraktades och behandlades såsom ”biskopen i prästgården”.
Förutom den ovannämnda trakteringen kunde man också i fall kopperskan brukade
röka bjuda henne på tobak, som även det ansågs som en form av ersättning medan hon
vistades på gården ja t.o.m. brännvin bjöds hon på ifall man hade möjlighet och hon så
önskade.
Och hade man bara möjlighet så kunde man också ge henne en liten slant i fickpeng
förutom alla de matvaror man hade satt med åt henne. Huvudsaken var ju att hon skulle
vara nöjd med den ersättning hon hade fått.
Men som sagt så ansågs även det uppehälle i form av kost och logi som en del kopperskor
fick under den tid de vistades i en gård och koppade vara en form av ersättning
för det arbete de därvidlag utförde. Denna form av ersättning gällde främst de kringvandrande
kopperskorna, vilka mer eller mindre oväntat dök upp på en gård för att erbjuda
sina tjänster, varvid man då brukade börja med att elda bastun. I samband härmed lät
man budet om att kopperskan hade kommit till gårds gå ut i byn.
Eftersom det i regel ansågs att man bör stå på god fot med kopperskan, så behandlades
hon också därefter vilket innebar att man tog väl emot henne och trakterade henne rikligt.
Det som man särskilt nämner är att hon bjöds på kaffe i samband med måltiderna.
Den förplägnad som man eventuellt inte råkade ha på den gård dit hon hade kommit
samlade man gemensamt ihop av dem som anlänt till gården för att låta sig koppas, när
det nu en gång erbjöds ett tillfälle därtill. Och av de ihopsamlade förnödenheterna kunde
man erbjuda kopperskan den förplägnad hon gavs som ersättning. Men även vid de kopparkalas
man ställde till med använde man av det som var och en hade tagit med sig. Om
ersättningen i form av kost och logi berättas det t.ex. att ”på det sättet gick de omkring
1 SKSÄ 204:19. 1976. Lipponen, Ulla. Sysmä
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 2, s. 8. Jokioinen. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 279, s. 29. Räisälä. 1972.
263