Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Det att kroppen måste masseras innan man överhuvudtaget kunde börja koppa har
varit en allmänt vedertagen uppfattning som framgår redan av de äldsta uppteckningarna.
I slutet av 1800-talet berättas det t.ex. att ”först masseras kroppen så den blir bra, sedan
eldas bastun” 1 och att ”då man masserade sex gånger och koppade, så blev det bra”. 2 Något
senare heter det också att ”då man masserade lemmarna behövde de sjuke inte ligga utan
fick sitta och de sjuka lemmarna masserades ... efter masserandet badade man” 3 samt att
”koppning görs ofta efter massagen”. 4 Det berättas vidare att ”före koppandet eller fastdragandet
av hornen masseras hela kroppen. Man börjar på morgonen och masserar hela
dagen, fram emot kvällen. Först nyper man saktare, speciellt de sjukare partierna och
sedan hårdare. Sedan eldas bastun eller man börjar elda i så god tid att man kommer dit
efter massagen” 5 samt att ”massösens arbetsredskap var handflatorna”. 6
Den som skulle masseras fick då lov att klä av sig och vara naken medan hon eller han
låg på en bänk då massagen utfördes, eller som det heter att ”den som skulle masseras
placerade sig naken på en bänk”. 7
Närmare instruktioner beträffande hur och med vad man masserade samt vilka hjälpmedel
som eventuellt användes framgår av uppteckningarna av något senare datum. En
massös som även koppade berättar att ”jag masserar längs ådrorna genom att stryka dem
och sedan till slut genom att knuffa. Med lampolja masserar jag och tvättar jag och med
liniment masserar jag även”. 8 Men det sägs också att ”En del masserade med vatten och
tvål. Andra använde något fett eller någon olja hur man nu bäst fick fingrarna att glida”. 9
Orsaken till att man ansåg det vara så viktigt med att man först måste massera kroppen
eller åtminstone de partier som var sjuka berodde på att man var övertygad om att sjukdomsförorsakaren
– den onda bloden i kroppen var trögt flytande, hade stelnat och måste
fås att flyta lätt innan den överhuvudtaget kunde avlägsnas eller som det i en uppteckning
från slutet av 1930-talet heter att ”Man måste massera först så att bloden mjuknar. Utan
massage flyter den inte då den är svart och styv, osmulten”. 10 Samma sak framgår även i en
uppteckning som beskriver förhållandena under samma tidsperiod och i vilken det heter
att ”först masserades patienten, man fick bloden i rörelse, sedan koppade man i en varm
bastu” 11 eller att ”när man hade masserat bloden tillräckligt i rörelse började koppningen”. 12
I regel utfördes massagen under dagens lopp med början på morgonen och det var en
procedur som kunde ta flera timmar i anspråk. Eventuellt kunde man också börja massera
den eller dem som skulle koppas redan dagen innan, för att man sedan när bastun var eldad
genast skulle kunna ta itu med följande fas av förberedelserna inför själva koppandet.
1 SKS KRA. Tikkanen, Antti. 208. 1898. Pielavesi.
2 SKS KRA. Lönnbohm, O.A.F. 1677–78. 1894. Kides.
3 SKS KRA. Tyyskä, Juho. 1940. 1907. Askola.
4 MV:KTKKA 732. Mikkonen, Adam, s. 38. 1917. Kajana lkm.
5 SKS KRA. Räsänen, Otto. KRK 119:1748. 1935. Tuusniemi.
6 SKS KRA. Sirkiä, Abram. E 147. 1938. Kuolemajärvi.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 202, s. 3. Mola. 1972.
8 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20642 b. 1932, uppt. 1921. Turtola.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 202, s. 3. Mola. 1972.
10 SKS KRA. Tuomas-Kettunen, A.R. 310. 1938. Suomussalmi.
11 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 272, s. 1. Saari. 1972.
12 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 202, s. 3–4. Mola. 1972.
161