Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

uppgifter om denna grupp av antalet fastdragna kopphorn ingår dock inte i de allra äldsta
uppteckningarna.
Om vi ser närmare på vilka olika ställen eller delar av kroppen det har varit, som man
samtidigt har dragit fast mellan 5–10 kopphorn på, kan vi konstatera att det för det mesta
har varit på ryggen, men också i nacken, på låren, benen och vaderna samt i någon mån
även på armarna och på händerna som man har koppat med ett dylikt antal horn samtidigt.
Och de sjukdomar eller krämpor som man har botat genom att använda detta antal
horn samtidigt fastdragna så har varit framför allt värk i ryggen men också huvudvärk,
tandvärk samt domnade händer.
Om att man har dragit fast 5–10 horn samtidigt berättas det i ett par uppteckningar
från 1920-talet t.ex. att ”då det värker i ryggen så emellanåt sätter man till och med nio
horn under skulderbladen och bakom axlarna i gropen där det finns en färdig grop” 1
eller som en kopperska säger att ”då det värker i tanden, då koppar man sex–sju horn i
nacken och ett horn framför örat”. 2 Och i slutet av 1930-talet berättar en annan kopperska
att ”först masserade man, sedan badade man med badkvasten huden riktigt varm, 9
horn drogs fast på huden på ryggen ... 9 horn var det, ett i nacken och alltid parvis fyra
par längs ryggen på var sin sida om ryggraden de sista vid höften”. 3 Och i uppteckningar
gjorda betydligt senare men som ofta nog beskriver förhållandena på 1930-, 1940- och
1950-talen heter det beträffande koppning med 5–10 horn t.ex. att ”hornens antal varierar
kraftigt, en del vill ha bara 2–3, andra kanske 8–9 också beroende på hur stark och frisk
patienten också var”, 4 eller att ”på skuldrorna kunde man dra fast mellan sex och tio horn” 5
eller helt kort att ”mellan 5 och 10 horn var det beroende på stället” 6 samt vidare att ”på
fötterna, skuldrorna och händerna, 6–10 horn har använts” 7 eller att vid huvudvärk och
ryggbesvär i nacken och på skuldrorna i två rader likaså på korsryggen kan man dra fast
t.o.m. 10 horn” 8 och att ”hornen drogs fast på skuldrorna eller vaderna 6–7 horn kunde
man använda” 9 eller att ”kopphornens antal varierade mycket beroende av personen och
åkommans art, kanske omkring 10 horn per gång hörde till ett mindre antal” 10 samt slutligen
som en kopperska säger att ”nog hade jag ganska många horn nog kunde jag ha tio
åt en person om jag har haft på ryggen och så på händerna på samma gång, så kunde det
vara tio på en gång”. 11
Beträffande koppning med 5–10 horn fastdragna samtidigt på kroppen kan man till
slut konstatera att det i regel har varit fråga om en, som man talade om, ordentlig koppning
genom att man för det mesta har dragit fast dessa horn flera gånger på samma ställe.
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20642 b. 1932, uppt. 1921. Turtola.
2 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20625. 1932, uppt. 1921. Enontekis.
3 SKS KRA. Tienari, Matti. E 155:288 –293. 1938. Kuusamo.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 67, s. 3. Parkano. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 177, s. 55. Pälkjärvi. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 197, s. 8. Haapavesi. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 210, s. 2. Lapinlax . 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 294, s. 5. Ruokolahti & Puumala. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 361, s. 22. Valtimo. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 375, s. 53. Himango, Kalajoki & Kannus. 1972.
11 SLS 1202, band 1976:110, Häggman, Ann-Mari, s. 27. 1976. Esse.
197