Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

gjorda uppteckningarna, i vilka det talas om förhållandena på 1920–1940-talen. I dessa
uppteckningar vilka är, om än mycket glest, fördelade över praktiskt taget hela landet så
sägs det tydligt att man har även koppat mot reumatismen. Och de benämningar som
har använts har varit reumatism eller reumatiska sjukdomar. På finska har man här talat
om reumatismi, 1 reuma, 2 reumaattinen, 3 eller reumaattisia särkyjä. 4 Som ett uppslagsord
saknas reumatismen, reumatismi såväl i Gananders ordbok Nytt Finskt Lexicon, som i
Lönnrots ordbok Finskt-Svenskt Lexikon. 5
I de allra flesta fall så utgör reumatismen en i raden av de olika krämpor som man
räknar upp mot vilka man har koppat. I regel sägs det inte heller närmare var på kroppen
reumatismen skulle ha känts av. Om koppning mot reumatismen berättas det i slutet
av 1930-talet bl.a. att ”med hjälp av koppning botade man tandvärk, bölder, reumatism,
ryggvärk och händer som fått sprickor” 6 eller som det i uppteckningar tillkomna långt
senare, men beskrivande förhållanden under 1920- och 1930-talen heter att ”koppning
användes huvudsakligen vid vård av reumatiska sjukdomar och yttre skador” 7 eller vidare
att ”koppning användes för att bota tandvärk, huvudvärk och reumatism” 8 eller slutligen
om förhållandena ännu något senare att ”koppning hjälpte vid blodcirkulationssjukdomar,
och i allmänhet alla värkar bl.a. mot reumatism” 9 samt att ”koppning användes som
botemedel speciellt för att lindra muskelvärk och andra värkar av reumatisk natur”. 10
Beträffande de kroppsdelar som härvidlag har koppats heter det i en uppteckning beskrivande
förhållandena i början av 1900-talet helt kort att ”horn drogs fast ... på grund av
reumatism på bakdelarna och på ryggen”. 11 I en annan uppteckning från början av 1930-talet
heter det att ”vid reumatism koppar man på fotsulorna, kinderna, i nacken och på
hakan” 12 medan det slutligen i en uppteckning berörande förhållanden fr.o.m. 1930-talet
och framöver sägs att ”vid lindrandet av värkar av reumatisk natur, att kopphornen vanligtvis
slogs just på de ställen där denna värk yppar sig och där det var möjligt att dra fast
dem”. 13 Även om upplysningen är knapphändig så tyder den dock på att man vid koppning
mot reumatism ofta nog har strävat till att dra fast kopphornen i närheten av där den
reumatiska värken kändes av.
I fråga om resultatet av koppningen mot reumatismen kan det konstateras att det allmänna
intrycket enligt uppteckningarna är att koppningen i detta fall tycks ha haft en
positiv inverkan.
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 22008. 1933. Enare; SKS KRA. Kännö, Oiva. KT 43:121. 1939. Kauhajoki.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 253, s. 29. Kärkölä, Kanneljärvi & Karkku. 1972; TYKL/frågebl./46: meddelare
nr 302, s. 10. Tuusniemi. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 263, s. 2. Jaakkima. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 363, s. 10. Kronoborg & Keuruu. 1972.
5 Ganander (1786 & 1787), 1938, s. 474; Lönnrot II 1880, s. 392.
6 SKS KRA. Kännö, Oiva. KT 243:121. 1939. Kauhajoki.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 223, s. 22. Åbo, Salo & Nousis. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 237, s. 8. Räisälä. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 298, s. 125. Kivinebb, Terjoki, Rautus, Valkjärvi, Siilinjärvi & Kuopio. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 320, s. 108. Åbo & Tövsala. 1972.
11 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 341, s. 34. Koski Å. & B. l. 1972.
12 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 22008. 1933. Enare.
13 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 320, s. 108. Åbo & Tövsala.1972.
289