Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

fram till början av 1700-talet i vårt land och vilka på sin tid tillsammans med den gamla
bondepraktikan utgjorde en form av skolmedicinska hälsoregler avsedda för gemene
man. Och av det arkivaliska materialet så framgår det att kopperskorna i vissa fall tycks
ha beaktat de olika månfaserna i samband med själva koppandet, något som tillsammans
med andra uppgifter har traderats vidare i muntlig form.
A.-M. Reiniläs undersökningar av litteratur om medicin och hälsovård i händerna
på lekmän i vårt land, 1 visar att det har förekommit spridda exemplar av utländska läkarböcker
allt sedan 1600-talet hos oss i vilka det åtminstone i några av dem har ingått
koppningsanvisningar. Bäst har innehavet av läkarböcker dokumenterats i en del av de
bevarade bouppteckningarna från 1659–1809 härstammande från olika städer, från norr
till söder och öster i landet. 2 Men innehavet av en bok säger ingenting om huruvida den
också har blivit läst.
En av dessa 1600-tals läkarböcker som innehåller koppningsanvisningar är A. Sparmans
Sundhetzens speghel från 1642, 3 och som enligt bouppteckningarna har påträffats i
ett 10-tal exemplar. 4
En annan är den av den svenska läkaren J.A. Darelius, med titeln Socken-Apothek och
någre Hus-Curer 1760, utgivna boken med råd om såväl åderlåtning som koppning 5 och
som i bouppteckningarna nämns i 45 exemplar.
En tredje är den med Socken-Apotheket konkurrerande, av åboläkaren Johan Haartman
1759 utgivna Tydelig Underrättelse om de mäst Gångbara Sjukdomars Kännande
och Motande ... i vilken det även ingick en del kortfattade anvisningar om koppning. Den
första upplagan såldes slut på två år. Och i den andra upplagan, omarbetad med tanke på
”dem hvilka på landsbygden voro i afsaknad af läkarevård” 6 och som utgavs 1765 finner vi
en del strödda anvisningar beträffande koppningspunkterna. I bouppteckningarna kallas
böckerna för ”Haartmans läkarbok” och de bevarade böckernas antal hos oss uppgår till
73 stycken. 7 Ett jämförelsevis litet antal med tanke på att Haartman av den andra upplagan
delade ut 1 200 exemplar kring alla stift i riket till de olika församlingarna, 8 vilkas antal i
början av 1800-talet har uppgått till omkring 400. 9 Tanken var att prästerna som läskunniga
på basis av boken skulle undervisa allmänheten. Även om närmare uppgifter om
bevarade exemplar av Haartmans läkarbok på landsbygden saknas så torde läkarboken
med sina koppningsanvisningar ha varit den mest spridda i landet i slutet av 1700-talet.
De spridda anvisningarna i boken kan i vissa fall tänkas ha påverkat kopperskornas kunskaper.
1 Reinilä 1983, s. 132–133.
2 Grönroos & Nyman 1996, s. 371, 458, 460.
3 Sparman 1642, s. 314–315.
4 Grönroos & Nyman 1996, s. 371.
5 Darelius 1760, s. 124, 133–134, 171–172, 198, 204, 223, 228,
6 Hjelt 1911, s. 47.
7 Grönroos & Nyman 1996, s. 458.
8 Fagerlund & Tigerstedt 1890, s. 109.
9 Murtorinne 1992, s. 24.
307