Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Det att man åtminstone förr i vissa delar av vårt land har följt med de olika månfaserna
och i samband därmed låtit sig koppas vid tiden för nymånen, har haft att göra med den
inom folkmedicinen sedan länge tillbaka kända allmängiltiga principen om den sympatetiska
magin, d.v.s. att lika framkallar lika. 1 Vilket i detta fall har tolkats så, att i och med att
den onda bloden avtappades ur kroppen vid tiden för den växande nymånen kunde även
den nya, goda bloden komma åt att växa, för att sålunda främja hälsan.
Fullmånen har varit den månfas som däremot knappast alls har utnyttjats i samband
med koppningen. För det föreligger endast en uppgift om koppning vid denna tidpunkt
och som säger att ”med beaktandet av månen koppade man oftast endast vid fullmåne, det
är en botande tidpunkt”. 2
Även om fullmånen har betraktats som en botande tidpunkt i allmänhet, så torde
inte koppning ha rekommenderats vid denna tid eftersom man i första hand ställde
månskivans olika faser i relation till den onda blodens avtagande och den goda blodens
ökande i kroppen. Denna växelverkan var något som kanske allra tydligast har framkommit
i samband med att man lät sig koppas i den följande månfasen, nedan.
Nedan har varit en av de månfaser i vilken man har rekommenderat koppning dels
med motiveringen att den onda bloden icke skall tillväxa i kroppen och dels med motiveringen
att vid koppning i nedan så växer den nya bloden bättre. I en av de äldsta uppteckningarna
heter det t.ex. att ”koppning bör alltid ske i nedan om illblodet icke skall tillväxa
utan aftaga i kroppen” 3 eller att ”man bör låta koppa sig i nedan, gör man det i nyet, ökar
bloden igen” 4 samt att ”man bör koppa i nedan så att inte den onda bloden växer mera” 5
liksom även att ”om man går till kopperskan i slutet av månaden så växer inte bloden så
snabbt” 6 samt slutligen att ”om man ämnar låta sig koppas är det bäst att göra det i nedan
ty då är den botande effekten större” 7 och att man ”koppar endast vid nedan, då växte den
nya bloden bättre”. 8
Men därtill finns det uppgifter som säger att man inte bör koppa när månen är i nedan
med den motiveringen att då växer inte den nya bloden och som det t.ex. heter ”men
koppning utförs icke vid tiden för nedan ty då växer inte den nya bloden” 9 eller att ”vid
nedan får man inte koppa” 10 samt att ”jag börjar nu aldrig koppa någon i nedan”. 11
Tankegångarna i fråga om rekommenderandet respektive avrådandet av koppning i
nedan är väl i grund och botten de samma och med stark anknytning till den sympatetiska
magin. Närmast är det fråga om att blodens ”avtagande” respektive ”ökande” i kroppen i
förhållande till de olika månfaserna har uppfattats på olika sätt. Det ena sättet att tolka
1 Naakka-Korhonen 2007, s. 87.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 132, s. 16. Pielavesi. 1972.
3 SLS 27. Pettersson, K.P., s. 89. 1892. Nagu.
4 SLS 89. Takolander, Alfons, s. 132. 1903. Bromarv.
5 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 21995. 1933. Enare.
6 SKS KRA. Vihervaara, Eemil. 5043 l1l. 1919. Pöytis.
7 SKS KRA. Ala-Nojonen, Vilho. KT 249:1. 1945. Virrat.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 15, s. 2. Valkeakoski. 1972.
9 SKS KRA. Nissinen, Armas. KRK 107:221. 1935. Pielavesi.
10 SKS KRA. Raatikainen, Eelis. KRK 114:104.1936. Pielavesi.
11 SKS KRA. Huttunen, J.E. Kansanlääkintä 2, s. 3. 1977–78. Kittilä.
152