Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

som nedtill löper runt den något insvängda mynningen. Dessa av glas tillverkade blodkopparna
har framställts i små, medelstora, stora och extra stora storlekar. Förutom blodkopparna
av glas har dylika också tillverkats av mässing och av mässing som förnicklats
liksom av tombak. 1
En av Stille-Werner i Sverige tillverkad modell av en blodkopp i vilken ett vakuum
inuti själva koppen åstadkoms med hjälp av en vakuumpump som skruvas på i toppen av
blodkoppen beskrivs i samband med de i vårt land använda blodsamlande redskapen. De
fabrikstillverkade blodkopparna har nog tillverkats för att utnyttjas av läkekunniga personer.
3.1.2 Blodsamlande redskap använda i vårt land sedan slutet av
1800-talet
Hemgjorda blodsamlande redskap
Redskapen och benämningarna på dem utgör, som jag ser det en väsentlig del av denna
vårdmetod. För det är med hjälp av de olika redskapen, och som jag har valt att kalla
för blodsamlande och blodristande redskap som vårdmetoden har utövats. Och en riktig
användning av redskapen har lett till att man har åstadkommit den botande effekt som har
tillskrivits koppningen. De olika redskapens stora betydelse visas också av den benämning,
”koppning” som har använts för att beteckna vårdmetoden. Man kan alltså fråga sig
vad egentligen ordet koppning betyder och varför heter det just så och vilket sambandet
är mellan redskapet och benämningen.
Här i Finland har denna vårdmetod åtminstone sedan början av nya tiden kort och
gott kallats för ”koppning” och man har talat om ”att koppa” då man utför vårdmetoden.
Motsvarande benämning på finska är kuppaus eller kuppaaminen samt kupata. Den etymologiska
härledningen av begreppet ”koppning” eller att koppa bygger på den gamla
formen och utseendet hos det ena av de två det blodsamlande redskapen, blodkoppen och
som tidigare använts vid vårdmetodens genomförande. Redskapet som tidigare har kalllats
för blodkopp har i överförd betydelse gett namn åt hela vårdmetoden som bygger på
att man vid, såväl den s.k. torrkoppningen som vid avlägsnandet av ond blod ur kroppen
ursprungligen använde sig av en kopp, eller rättare sagt, av en blodkopp som bestod av en
kopp eller ett klockliknande redskap, antingen av glas eller av metall och som placerades
upp och ner vänt ovanpå huden eller på de i huden uppristande såren. 2 Själva formen på
redskapet, ”en kopp” har i svenskan liksom även inom de övriga skandinaviska språken
gett namn åt vårdmetoden som redan i ett mycket tidigt skede har kallats för koppsättning,
på danska kopsætte, koppæ sættæ 3 och som helt enkelt betyder att sätta eller placera
ut, i detta fall blodsamlande koppar men som sedermera i förenklad form på svenska har
blivit ”koppning” eller ”att koppa”. 4
1 Aesculap-Musterbuch, u. å., s. 531.
2 SAOB 14 1937, koppa, sp. K 2350.
3 Se t.ex. Ordbog 11 1929, kopsætte sp. 91.
4 SAOB 14 1937, koppa, sp. K 2350–51.
80