Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

har framkommit vilka straff dessa i så fall har fått för sitt utövande av sin verksamhet i de
fall att denna hos oss har uppdagats av myndigheterna.
Koppning var inte kvacksalveri för den enda gång som koppning så som en vårdmetod
överhuvudtaget torde vara omnämnd i en lagtext är i den tidigare nämnda Kongl
Collegii Medici Ordning för Badarne i Riket; gifven Stockholm den 19 December 1807,
och i vilken det i § 1 sägs att ”Badareföremålen äro, at til Allmänhetens tjenst altid hafva
en väl inrättad Badstuga för allehanda slags Bad; at äga färdighet i rakning, koppning,
åderlåtning, blodiglars, Spanska flugors och clistirers applicerande ...” 1
Kopperskan och den av henne bedrivna verksamheten nämns inte heller i den diskussion
om kvacksalveriet som fördes i slutet av 1860-talet inom de juridiska kretsarna i
landet. En diskussion i vilken det konstateras att kvacksalvaren, så som varande en person
utan rättigheter att bota folk, det må då sedan vara med hjälp av vilka medel som helst och
oavsett om dessa har haft en botande effekt eller inte, bör bestraffas så som kvacksalvare
enligt gällande lagar och förordningar om utövandet av läkaryrket. 2 Och vidare när man
ser på de publicerade uppgifterna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fram
till mitten av 1930-talet om de enstaka rättsfall i vilka personer dömts för kvacksalveri och
som föreligger, kan man lägga märke till att det i beskrivningarna av dessa fall inte en enda
gång talas om att det skulle ha varit för att koppa folk som dessa personer har dömts för
kvacksalveri. 3
I detta sammanhang kan det också konstateras att inte heller i de rättegångar som vi
har uppgifter om sedan mitten av och fram till slutet av 1600-talet i vårt land och i vilka
kopperskor på ett eller annat sätt tycks ha varit inblandade, verkar det som om hon skulle
ha åtalats och dömts för sin verksamhet som kopperska. Fastmer är det fråga om att kopperskan
har ställts inför rätta anklagats och dömts för att utföra trolldom eller signeri som
det då kallades. 4
Så som jag uppfattar det så har koppningen, i likhet med åderlåtningen varit en vårdmetod,
vilken fram till början av 1900-talet varit en av skolmedicinen accepterad vårdmetod,
och som har gjort att kopperskan och hennes verksamhet lika litet som åderlåtarens,
inte tycks ha jämställts med den i lagar och förordningar omtalade och förbjudna kvacksalveriverksamheten.
För samma sak talar även innehållet i den artikel om kvacksalveri
från 1921 5 och vilken beskriver den med stöd av en undersökning som gjorts på 1910-talet
bedrivna kvacksalvarverksamheten i vårt land. Det är en artikel i vilken det inte med
ett enda ord nämns kopperskan eller hennes verksamhet. Det konstateras vidare att den
i vårt land bedrivna kvacksalveriverksamheten sist och slutligen vid den tidpunkten var
rätt så litet utbredd begränsande sig till två huvudområden, av vilka det ena låg i Nord-
1 Rabbe 1837, s. 192.
2 Juridiska Föreningens ... tidskrift 1870 s. 213–219.
3 Tidskrift ... Bilaga 1905, s. 177a; Tidskrift ... Bilaga 1908, s. 190a–191a; Tidskrift... Bilaga 1913, s. 106a–107a;
Redogörelser och meddelanden 1935, s. 296.
4 Riksarkivet, Nedre Satakunta domsaga, domböcker 1644–1649. Eura socken. Ordinarie ting 14.–16.3. 1649. Ala-
Satakunta I, KO a 6, s. 532 v; Riksarkivet, Nedre Satakunta domsaga, domböcker 1650–1652. Eura. Ordinarie
laga härads vinterting 8. 10.4. 1652. Ala-Satakunta I KO a 7, s. 371 v.
5 Suolahti 1921, s. 246–263.
266