Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

numera har det där blodtrycket, man måste då låta koppa sig på grund av blodtrycket” 1
samt att ”koppning och åderlåtning var vanligt just mot tyngande fötter, sveda och värk,
bölder, bröstbölder, domningar o.s.v. senare då man kände till namnet på blodtryckssjukdomen
använde man den även mot denna”. 2
Beträffande användningen av koppning så påpekas det i några fall att man måste låta
sig koppas oftare än vad som annars var brukligt just på grund av blodtrycket. Det sägs
t.ex. att man s.a.s. för att hålla blodtrycket i styr har varit tvungen att ofta låta sig koppas, 3
eller ”många gånger per år”, 4 ja t.o.m. varje månad just på grund av blodtrycket. 5
Koppning i nacken eller på skuldrorna var det fastdragningsställe för kopphornen
vid koppning mot blodtryck som det tycks ha rått en överraskande stor enighet om. För
i de få fall fastdragningsstället finns omtalat, sägs det att man mot blodtryck koppade i
nacken eller på skuldrorna. Det heter t.ex. att ”om man har blodtryck så genom att koppa
i nacken och på skuldrorna håller man blodtrycket i styr 15–20 horn per gång får man
suga” 6 eller att ”nog har det varit till hjälp, mot det tidigare nämnda blodtrycket har det
varit riktigt bra då man har koppat i nacken” 7 samt att ”jag har hört att koppning hjälper
vid blodtryck då man koppar i nacken, hornen dras i regel fast intill det sjuka stället, t.ex.
vid blodtryck i nacken, aldrig på huvudet”. 8 Det framgår alltså att huvudet har varit den
del av kroppen i vilket man kände av ett ”för högt blodtryck”. Följaktligen har man ansett
att kopphornen, vid behandlingen av just denna åkomma, måste dras fast i närheten av
huvudet, vilket i detta fall har inneburit att man främst då har utnyttjat nacken, men även
skuldrorna som fastdragningsställen.
Ett annat typiskt drag beträffande koppning mot blodtrycket och som tydligt framgår
är att man ansåg att koppningen har varit en vårdmetod, som enligt vad det berättas faktiskt
tycks ha hjälpt vid ett för högt blodtryck. Det heter t.ex. att ”styvnad i musklerna och
värk i nacken har lättat och blodtrycket sjunkit” 9 eller att ”de igen som led av blodtryck,
lät koppa bort den för myckna onda bloden, varvid det hjälpte mot blodtrycket åtminstone
för en tid” 10 eller vidare att ”i allmänhet använde man koppning för att minska på
blodtrycket och nog har den varit till hjälp” 11 eller att ”koppning är nog bra också mot
blodtrycket” 12 samt slutligen att ”blodtrycket hålls i styr genom koppandet”. 13
Sannolikt är det väl därför som koppning just mot blodtryck, åtminstone enligt en del
uppteckningar, t.o.m. har rekommenderats av någon läkare. Det sägs t.ex. att ”ännu på
1950-talet så rekommenderade läkaren min mor koppning för att bota blodtrycket” 14 eller
1 SKNA 142:2, A:1,10. 1959. Virtaranta, Pertti & Itkonen, Terho. Kuusamo.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 260, s. 22. Alavus.1972.
3 SKSÄ 9:26. 1963. Raivio, Vuokko. Lappajärvi.
4 SKSÄ 87:31. 1966. Vento, Urpo. Lampis.
5 SKSÄ 5:48. 1962. Ojala, Tauno. Kemijärvi.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 36, s. 5. Kirvus. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 239, s. 20. Sippola. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 352, s. 11,12. S:t Andree. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 245, s. 113. Metsäpirtti. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 367, s. 14. Storkyrö. 1972.
11 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 60, s. 27. Kangasniemi. 1972.
12 SKSÄ 217:4. 1968. Vento, Urpo. Sysmä.
13 SKS KRA. Karjalainen, Helvi. Kansanlääkintä 4, s. 3. 1977–78. Pieksämäki.
14 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 66, s. 21. Pälkäne. 1972.
275