Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

på att man faktiskt inte heller har känt av upphackandet tack vare att man ju dessförinnan
hade värmt upp sig i den heta fuktiga bastun.
Tvättning av kroppen var betingat av att man hade tagit ett ordentligt bad i den väleldade
bastun, vilket naturligtvis hade lett till att man blev svettig, något som i sin tur hade
gjort att man måste tvättas innan man kunde koppas. Följande fas inom förberedelserna
bestod av en grundlig tvättning av den nakna kroppen som kan ha varit smutsig, men
som åtminstone nu i samband med det myckna badandet dessutom hade blivit svettig.
Även om man tvättade hela kroppen så var det nog speciellt de ställen av kroppen som
skulle koppas som man rengjorde. Den vanligaste ordningsföljden var den att man först
badade och därefter tvättade sig grundligt. Men bruket med i vilken ordning man badade
och tvättade sig inför koppningen har dock varierat såtillvida att man på en del håll först
har tvättat sig och sedan tagit sig ett bad, medan man på annat håll igen först har badat,
därefter tvättat sig för att till slut ännu ta sig ett bad.
Själva tvättningen av kroppen kunde genomföras antingen så att den som skulle bli
koppad fick lov att själv tvätta sig eller så var det kopperskan som tvättade. Om själva
proceduren med tvättandet berättas det t.ex. i en uppteckning från 1930-talet helt kort
att ”man tar sig ett bad och tvättar sig väl” 1 liksom det även i en annan uppteckning, som
beskriver förhållandena under samma tidsperiod heter att ”bastun måste vara väl eldad,
först badade patienten i den samt tvättade sig grundligt”. 2 Samma sak återges även i senare
uppteckningar, t.ex. i en som beskriver förhållandena fram till 1940-talet heter det
att ”vanligtvis masserades patienten först av kopperskan, därefter bad och koppning ...” 3
samt om i stort sett samtida förhållanden på Karelska näset att ”den som skulle koppas
måste först bada, därefter tvättades huden ren” 4 eller att ”i bastun badade man och tvättade
sig först väl så att huden blev ren”. 5 Men om tvättandet av kroppen i samband med
koppningen berättas det också att ”först skulle den som blev koppad tvättas och badas väl
med badkvasten” 6 eller att ”vid koppningen är det fråga om den gamla metoden, efter det
att man först tvättat sig badar man sedan i 10–20 minuter”. 7
Till slut kan det konstateras att det t.o.m. berättas att man har badat och tvättat sig om
vart annat innan hornen drogs fast eller som det heter att ”först badade den som skulle
koppas därefter tvättades man sedan badade man ännu en gång och därefter placerades
hornen”. 8 Om man då tog sig ett ordentligt bad i den väleldade bastun för att få bloden i
rörelse så har avsikten med att man efter det tvättade sig grundligt helt enkelt varit den
att man, även om man inte riktigt var på det klara med infektionsrisken i samband med
koppningen, ändå insåg att det inte var bra eller hälsosamt att koppa på smutsig hud. För
det sägs att ”huden rengjordes genom en bra tvättning” 9 eller att ”huden tvättades ren på
1 SKS KRA. Tienari, Matti. 702. 1939. Kuusamo.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 199, s. 15. Kexholm. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 302, s. 9. Tuusniemi. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 298, s. 128. Kivinebb. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 335, s. 8. Sammatti. 1972.
6 SKS KRA. Karjalainen, Helvi. Kansanlääkintä 4, s. 3. 1977–78. Pieksämäki.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 264, s. 2. Ilomants.1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 368, s. 15. Viborg. 1972.
9 MV:AK. Arpiainen, E., s. I. 1971. Nyslott.
167