Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

kuppisauna, 1 kuppasauna 2 eller kuppuusauna 3 och vilka är benämningar som har använts
i så väl de västra, östra som norra delarna av vårt land. En annan avvikande, på finska,
använd benämning har varit sarvisauna 4 d.v.s. hornbastu, som har påträffats i såväl de
sydvästliga som de östliga delarna av vårt land.
Rökbastun har, oberoende av vilka olika benämningar man i detta sammanhang har
använt, varit den typ av bastu, som man i regel ännu under 1900-talets första årtionden
har utnyttjat som koppningsbastu. Den bestod av en av runda eller på senare tider bilade
stockar knuttimrad mindre byggnad med timrade gavelrösten samt med ett åsformat
torv- eller trätak på näverunderlag. 5 Förutom ugnen, så hörde laven till en av det
viktigaste i fråga om inredningen i själva basturummet, denna badlave kan ha varit en
stolplave, en åslave eller en stocklave. 6
Den här typen av bastu har således fungerat utan rökledning, 7 vilket innebar att den
eldades med hjälp av en rösugn bestående av en mer eller mindre jämn stenhög av natursten,
utan någon egentlig rökkanal, men dock med en öppning för brasveden, som vid
eldningen tändes på. Vid eldningen fylldes basturummet av tjock rök från brasan i ugnen,
en rök som dock så småningom sökte sig ut genom rököppningarna, rökfången i väggarna
uppe intill taket. När bastun sedan efter några timmars eldande så småningom blev rökfri
så var luften inuti något stickande, men när man slog på bad på rösugnen så rensades
luften. 8 Bastun var nu mycket het och därmed också klar att användas. Den viktigaste användningen
för den här typen av badstuga eller bastu har i Finland varit just för att bada
bastu i. Och på landsbygden förekom den på varje gård, även små ställen hade sin egen
bastu. 9 Och rökbastun är en typ av bastu som i mångt och mycket är förknippad just med
vårt land, och som folket har värnat om och som därför har bevarats. 10
I vårt land har man åtminstone sedan 1850-talet på svenska talat om en rökbadstuga
och som var en benämning som var i användning vid tiden kring sekelskiftet 1800–1900.
Motsvarande benämning på finska har varit sawusauna och om vilken Ganander i sitt
lexikon talar om i form av ”sawua saunna täynnä” = fult med rök. 11 Som benämning förekommer
sawusauna i tidningspressen på 1840- talet och den används ännu i slutet av
1800-talet och i början av 1900-talet.
Den rökfria bastun hörde till den nya typ av bastu som uppkommit och som från
och med 1920- och 1930-talen på en del håll i vårt land så småningom kom att ersätta den
1 SKSÄ 359:5. 1967. Penttinen, Kirsti & Lappalainen, Jukka. Kiuruvesi; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 132, s. 14.
Pielavesi. 1972; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 251, s. 1. Storå. 1972.
2 SKSÄ 26:19. 1959. Paronen, Juha. Loppis; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 75, s. 1. Viborg. 1972;
TYKL/frågebl./46: meddelare nr 120, s. 12. Kalajoki. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 257, s. 22. Ylöjärvi, 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 393, s. 22. Åbo. 1972; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 280, s. 27.
Uskela. 1972; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 15, s. 2. Valkeakoski. 1972; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 143, s.
1. Terijoki, Nykyrka Vi. l. 1972; TYKL/frågebl./46: meddelare nr 29, s. 2. Kides. 1972.
5 Talve 1960, s. 291–292.
6 Talve 1960, s. 305–308.
7 Talve 1960, s. 314.
8 Aamulehti n:o 179, 1897, s. 3.
9 Talve 1960, s. 353; SAOB 2 1903, sp. B 58–59.
10 ReijoWaara 1921, s. 730.
11 Ganander (1787) 1940, s. 21 v.
116