Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Om hösten undanstökade jordbruksarbeten har varit en av orsakerna till att man
lät koppa sig just vid den tidpunkten. För trots att man i vissa fall nog också har kunnat
låta sig koppas även om sommaren, speciellt då under försommaren 1 och i samband
med höbärgningen, 2 så har den andra årstiden som har ansetts vara speciellt lämplig som
koppningstidpunkt varit hösten, särskilt i september och oktober.
Även om man i många fall har ansett att det så att säga bara hörde till att man lät
sig koppas ett par gånger om året och att den andra gången inföll om hösten eller som
det redan i en av de äldre uppteckningarna heter att ”man lät sig koppas om hösten och
om våren”, 3 liksom även i uppteckningar av yngre datum att ”vård gavs i regel en eller
två gånger per år om våren eller om hösten”, 4 så har nog de direkta motiveringarna till
att också hösten ansågs som en lämplig koppningstidpunkt närmast varit betingade av
ansträngningar i samband med de säsongbetonade jordbruksarbetena. Och som det
också i de mera specifika motiveringarna till att man lät sig koppas om hösten heter att
”om hösten då utearbetena hade fåtts i skick hämtades en massös till gården” 5 eller att ”om
hösten när utearbetena var utförda var det tid att bota de trötta och sjuka lemmarna med
(koppning)”. 6 Samt vidare som en kopperska uttrycker sig, att ”om hösten då skall allt vara
färdigt och folk var uppsvällda, då skall det vara en riktig koppning till vintern så att de
blir krya på nytt”. 7 Eller som man också har sagt, att det skulle vara ”en kopparbastu om
hösten så att man igen frisk orkade ta emot vintern”, 8 ja det ansågs t.o.m. att ”om hösten
och om våren byttes bloden ut”. 9 I många fall sägs det helt kort att ”kopparkäringarna på
något sätt hörde hösten till och att koppningens säsong var riktigt om hösten” 10 samt ”att
kyrkbyns kopperska kallades till Nummi åren 1947–49 alltid om hösten”. 11
Även om behovet av att få sig koppad kanske har ansetts ha varit mera påkallat av de
säsongbetonade tunga jordbruksarbetena just om hösten än om våren så torde det nog
även i fråga om denna tidpunkt också ligga någon form av gammal tradition i bakgrunden
som kan ha bidragit till att hösten valts som den andra lämpliga koppningstidpunkten.
Och även i detta fall tycker jag mig spåra ett visst inflytande från de gamla almanackorna, i
vilka hösten var den andra årstiden under vilken de flesta som lämpliga rekommenderade
koppningsdagarna fanns utmärkta, speciellt i oktober månad.
1 SKS KRA. Huttunen, J.E. Kansanlääkintä 2, s. 1. 1977–78
2 SKNA 502:1, A:10. 1960. Ryynänen, Paula. Ilomants.
3 SKS KRA. Jokela, J.V. PK 43:7846. 1938. Brahestad.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 284, s. 8. Kankaanpää. 1972.
5 SKS KRA. Lipponen, Siiri. Kansanlääkintä 7, s. 9. 1977–78. Kuopio lkm.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 59, s. 8. Kangasniemi. 1972.
7 EI 1977:1. Strandberg, H., s. 15. 1977. Korsnäs.
8 SKSÄ 206:16. 1963. Vento, Urpo. Euraåminne.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 132, s. 15. Pielavesi. 1972.
10 SKSÄ 148:3. 1974. Salo, Lasse. Valkjärvi.
11 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 370, s. 19. Heinjoki. 1972.
149