Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

De flitiga användarna av koppningen har i det arkivaliska materialet definierats på något
olika sätt. För det mesta talas det om äldre människor som har passerat medelåldern.
Men det talas även om åldersstigna personer, om personer mellan ca 40 och 70 år, folk av
äldre ålder, speciellt om äldre kvinnor, om personer mellan 40 och 60 år i allmänhet, om
sådana som är mellan 30 och 80 år, om fullvuxna, om äldre feta gummor, om äldre folk
på landsbygden, om personer som passerat medelåldern, om ålderstigna människor, om
fullvuxna i arbetsför ålder, om åldrande människor samt om den äldre generationen, om
äldre karlfolk, och vilka är några av de mest använda uttryck om dem som flitigast har låtit
sig koppas.
En genomgång av uppgifterna om den kategori av människor som flitigast har låtit sig
koppas ger alltså vid handen att det i allmänhet har varit medelålders och äldre personer
som flitigast har utnyttjat vårdmetoden. Men om man granskar dessa uppgifter ännu
mera noggrant kommer man fram till att det faktiskt också var de medelålders och äldre
kvinnorna vilka har varit de som allra flitigast har låtit sig koppas. Vilket dock inte utesluter
att även karlarna har kunnat låta sig koppas även om dessa inte tycks ha varit lika flitiga
användare av vårdmetoden som kvinnorna.
Medelålders och äldre kvinnor har varit flitiga utnyttjare av vårdmetoden och det
berättas det om förhållanden fr.o.m. början av 1900-talet bl.a. att ”speciellt äldre kvinnor
använde sig av kopperskans vård” 1 eller vidare att ”kopperskan utnyttjades för det mesta
av gamla tjocka gummor, men även av yngre såväl kvinnor som män” 2 samt att ”kopperskor
använde i huvudsak kvinnor som passerat medelåldern” 3 eller att ”de som mest
använde kopperskor var medelålders människor och allra mest kvinnor” 4 samt att ”nog
använde sig kvinnorna mera av koppning än männen, av kvinnorna var det de äldre som
koppade sig mera och oftare än de yngre” 5 samt slutligen att ”användningen av kopperska
var ganska populärt, hon användes för det mesta av äldre kvinnor, i viss mån även av
männen” 6 eller att ”kopperskor användes i främsta hand av äldre kvinnor”. 7 Den upplysning
om utnyttjandet av kopperskan som berör förhållandena fr.o.m. början av seklet och
åtminstone fram till 1930–40-talen är således helt ense om att det på den tiden var de
medelålders och äldre kvinnorna som hos oss allra flitigast har låtit sig koppas.
Man får litet det intrycket att det talas om att koppningen under den tidsperiod det här
är frågan om att den var något av ”ett slags måste” speciellt bland medelålders och äldre
kvinnor på landsbygden. Men även kvinnorna i städerna, om än i mindre utsträckning
har uppsökt koppningsbastun. Eller som man också kan uttrycka sig att vårdmetoden har
varit mycket populär och omtyckt av hela folket, speciellt de äldre tyckte om metoden.
Den naturliga förklaringen till att det just har varit dessa människor som flitigt har låtit
koppa sig är väl helt enkelt den att det var dessa som till stor utsträckning utgjorde den
1 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 66, s. 20. Pälkäne. 1972.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 184, s. 14. Raumo & Raumo lkm. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 223, s. 25. Åbo, Salo & Nousis. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 243, s. 12–13. Hirvensalmi. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 249, s. 9. Luvia, Euraåminne & Kiukais. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 272, s. 10. Saari. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 375, s. 50. Himanka, Kalajoki & Kannus. 1972.
126